Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Växtens och åkerjordens kemiska beskaffenhet. - A) Växtens näringsämnen o. beståndsdelar. - B) Åkerjordens kemiska beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från landtmannens synpunkt sedt framställa sig här
ytterligare två frågor:
Hvilka ämnen behöfver växten för sin näring, d. v. s.
hvilka äro växtens kemiska beståndsdelar?
Finnas dessa ämnen i all åkerjord i tillräcklig mängd
och i det skick, att de kunna upptagas af växten?
13. Växtens kemiska beståndsdelar höra till tvenne
väsentliga olika grupper:
a) Luft- eller organiska beståndsdelar, som till största
delen bortgå vid förbränning, nämligen kol, syre, väte och
kväfve.
b) Ask- eller mineralbeståndsdelar, som vid
förbränning kvarstanna i askan, nämligen svafvel, fosfor, klor,
kisel, kalium, natrium, kalcium, magnesium och järn. Af
dessa anses kisel, klor och natrium ej .oundgängligen
nödvändiga för växtens utveckling och äro således icke
verkliga växtnäringsämnen.
Men det är ofta ganska svårt att afgöra den roll,
som de oorganiska ämnena spela vid växtnäringen. Hos
gräsen kan man lätt nog inse kiselsyrans bestämmelse att
gifva strået dess styfhet, och hos andra växter intager
kalken kiselsyrans plats i detta hänseende. Alkalierna
kali och natron samt kalken behöfvas för att neutralisera
de i åkerjorden förekommande syrorna, med hvilka de
bilda salter. Järnoxiden gifver växten dess gröna färg,
och där detta ämne saknas i jorden, får växten bleksot,
upphör att växa och dör slutligen; alldeles såsom i
djurvärlden, där järnet, som gifver blodet dess röda färg, är
ett nödvändigt villkor för hälsa och lif. Så förhåller det
sig äfven med alla öfriga verkliga växtnäringsämnen, de
äro alla lifsvillkor för växtens normala utveckling.
Ehuru hvarje växt innehåller kiselsyra, klor och
natrium, och vi, hvad kiselsyran angår, äfven kunna påvisa
dess bestämmelse, så är det dock fullt bevisadt, att
växterna kunna utveckla sig fullt normalt, äfven om dessa
ämnen saknas i jorden.
B) Åkerjordens kemiska beskaffenhet.
14. Växtnäringsämnenas förekomst i åkerjorden i
tillräcklig mängd och upptagbart skick är gifvetvis en nödvändig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
