Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
ett par månader har jag glömt Helen, hon
mig. — Han grinade som en morrande hund och
sa till sig själv: Det är släktskapen. De kära
gossarna och jag är ju köttsliga kusiner. Blod är
tjockare än vatten. Vad du är för en släktkär och
pietetsfull person, käre Jonas.
I detsamma hörde han missionärens röst tätt
intill sig, len och vänlig: Vad det förvånar mig,
herr Kerrman, att just ni försvarar de där
liderliga lymlarna, som måste vara er vedervärdiga.
Jonas var nära att utbrista: Ja, fy fan, vad ni har
rätt! — Men samtidigt strök Corfitz’ hand över
hans knä i en bönmötesbroderlig smekning. Den
äcklade: han reste sig och gick mot dörren. Då
sa missionären:
Det förvånar mig synnerligast därför, att jag
kände er far.
Jonas tvärstannade, trädde i giv akt. Automatiskt
infann sig de mångårigt inövade frågorna: Vad
vet han? Hur mycket vet han?
Missionären fortsatte:
Vilken man! Vilken präst! Vilken kristen! Han
var min konfirmationslärare, jag kände honom
väl —
Och se — det lilla landsortshelgonet vann nu som
på Bekännelsens dag sin uppståndelse och
vandrade på jorden i sin blida fullkomlighet. Hur
förunderligt det goda väves samman med det onda!
I livet en torterad martyr torterade det lilla
helgonet nu i sin tur en oskyldig — Jäses son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
