Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
tingen, barfotalassen. Sällan hade den skurit så
djupt. Desto präktigare tedde sig ynglingens
självbehärskning. Han rev omsorgsfullt sönder brevet
och stoppade bitarna i den sommartomma
järnugnen. Därpå smällde han hårt igen luckan, sa
kärvt: Sansa er! Det här har tydligt gjort er
vilsen. Men jag ska nog reda upp saken; jag ska
tala förnuft med Corfitz.
Han begav sig till Corfitz’ håla.
Det är möjligt att den begåvade »komedianten»,
som skötte sig så bra hos rannsakningsdomaren,
även skulle ha kunnat finna lämplig mask och text
för en liten komedi med missionären. Tyvärr hade
bankiren tänt en passion, som för intelligensen är
skadligare än någon annan — vreden. Han var
fräsande vred, då han trädde in till missionären,
och han fyllde genast den lilla kammaren med en
rykande svordom: Vad fan i helvete har ni ställt
till med! — Mitt samvete, mumlade missionären.
Stoppa in ert fördömda samvete i samma påse
där ni har er tro och annan lump —
Han fortsatte en stund i samma ton, visste
knappt vad han sa. Missionären hade inte svårt att
motstå en dylik övertalare. Han blev allt kyligare
och ordknappare; slutligen teg han — teg fromt,
undergivet och ståndaktigt. Då tystnade också
Jonas. Han satte sig på bordskanten och
funderade. Vad kommer det sig, att jag gnor
omkring och försvarar två liderliga lymlar, som är
mig vedervärdiga? Helens bröder? Bah — om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
