Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ma som de öppnade. Usch, jag tyckte allt det var ruggigt.
Men jag fick pengarna och gick upp till Hans. Han
frågade hur jag hade skaffat dem, och så sade jag det. Då
kysste han mig. Och så sade han: ge mig pantkvittot och
pengarna, pyret — det kallade han mig alltid. Jag gav
honom det — jag trodde att han ville lösa ut det igen, och
sade att han inte skulle göra det — jag var förfärligt rörd
då, ser du. Jag kan ordna det på ett annat sätt, sade Hans
och så tog han pengarna och gick. Jag satt uppe hos
honom och väntade — och jag var så rörd för jag visste att
han måste ha de pengarna. Jag ville gå på stampen nästa
dag igen — jag tyckte inte att det skulle vara något svårt
längre — ingenting skulle vara svårt — jag ville låta
honom få allt vad han önskade nu. Och så kom han — vet
du, vad han hade gjort?» Hon skrattade mitt upp i tårarna.
»Han hade löst ut dem på pantbanken och pantsatt dem
hos sin privatbankir, som han kallade det. Där fick han
mycket mera —
Ja, vi festade tillsammans hela dagen ovanpå det där,
ser du. Champagne och allt möjligt, och så gick jag med
honom hem på natten och han spelade — spelade, Grud i
himlen. — Jag låg på golvet och tjöt. Jag struntade i
allting, bara han ville spela för mig på det viset — och så
för mig ensam. Å, du har inte hört honom spela du —
då skulle du förstå allting. Men efteråt! Det blev ett
himlaspektakel. Vi slogs på liv och död. Ja, jag slapp
då ifrån honom. Borghild låg vaken då jag kom hem.
Min klänning var riven i trasor — du ser ut som en
gat-slinka, sade Borghild. Du kommer nog att sluta som en
sådan, sade hon. Jag skrattade jag. Klockan var fem.
Men jag hade ju givit mig till slut, förstår du, om
det inte hade varit för en sak. Ibland sade han: Du är,
ta mig fan, den enda anständiga flicka jag har råkat på
— det finns min själ inte en man som skulle kunna
bringa dig på fall. Var det inte förfärligt? Jag har aktning
för dig, pyre, sade han. Tänk, han hade aktning för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
