- Project Runeberg -  Jenny /
56

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

längre än du själv vill. Ibland trodde jag själv att jag
inte var det. Kanske det bara var det att jag var rädd
för ban var så brutal av sig. Slog mig ibland — rev nästan
kläderna av mig — jag måste klösa ocb bita för att slippa
— tjuta och gråta —»

»Och du fortfor att gå till honom?» sade Jenny sakta.

»Jaha. Det gjorde jag visst. Portvaktens hustru ville
inte städa åt honom längre. Och så gick jag dit upp och
gjorde det. Jag hade nyckeln till hans rum. Och jag
skurade golvet och bäddade sängen — Gud vet, vem som
hade legat med honom i den.»

Jenny skakade på huvudet.

»Borghild var ursinnig för det. Det var hon som
bevisade för mig att han hade en älskarinna. Jag visste det
nog, men jag ville inte ha visshet om det. Borghild påstod
att han hade gett mig nyckeln, bara för att jag skulle
komma och överraska dem. Då skulle jag bli så
svartsjuk att jag lät allt gå som det ville — när jag i alla fall
var komprometterad. Men hon har inte rätt i det — det
var mig som han tyckte om — på sitt sätt. Han höll av
mig Jennyjji— åh, som han kunde vara —

Men Borghild blev så ond för att jag gick på stampen
med diamantringen efter mormorsmor Rustang. — Ja, det
har jag visst inte talat om för dig någon gång.»

Hon reste sig och skrattade till litet.

»Jo, ser du, han måste ha pengar. Hundra kronor.
Jag sade att han skulle få dem av mig — hade inte en
aning om var jag skulle ta dem ifrån. Pappa tordes jag
inte be om ett öre — jag hade redan gjort av med alldeles
för mycket. Så stampade jag — på min klocka,
guldarmbandet och så den där diamantringen — en sådan där
gammal en, du vet, med en massa små diamanter på en stor
platta. Borghild var så rasande för att hon som var äldst
inte hade fått den, men mormor hade uttryckligt sagt att
jag som var uppkallad i namn efter gumman Rustang
skulle ha den. Jag gick dit en morgon, ser du, med det sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free