Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nets ömsevis smekande och förbannande ord, men är
försvunnen, innan Mazepa hunnit fullt vakna till
besinning. Morgonen gryr, kung Karl rusar upp, och
Mazepa sadlar tyst sin häst för att vid den svenske
konungens sida hasta ut i vida världen, bort från
fädernehärden, ovissa öden till möte — i själfva verket till
en nästan omedelbart förestående död.
Detta sista utbrott af Pusjkins byronism, hvilket
genom vansinnighetsmotivet och de älskandes möte på
valplatsen för tanken till Tegnérs »Axel» — den på
samma gång starkaste och svagaste emanationen af
byronismen i svenska vitterheten — ger en historiskt
vida bättre teckning af den lillryske rebellen än Byron
i sin svaga »Mazepa». Byron har däri med sin
fantasi utsmyckat en historia, som Voltaire på god tro
okritiskt upptagit i sin »Histoire de Charles XII»;
sägen om att Mazepa skulle ha bundits på hästryggen
o. s. v. uppstod därigenom att de misstänksamma
kosackerna hotat att vid hästsvans binda sin
landsman, som uppväxt såsom kurtiserande page vid Johan
Kasimirs polska hof.
Den andra dikten, som ännu mer förhärligar
Peter den store, heter »Bronsryttaren» och har
tillkommit under påverkan af Mickiewicz’ båda
»Dziady»-dikter »Tsar Peters staty» och »Oleszkiewicz»; den
senare var en polsk mystiker som förutsäger en
Neva-öfversvämning och uttalar varningens och hotets
spådom öfver Alexander I för hans »affall». Men under
det att den polske skalden från sin ståndpunkt i Peter
8. — Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
