Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under denna senare period af Pusjkins oroliga
lif skapades dock ett par poetiska verk, som kunna
räknas till det bästa af hans pennas alster vid sidan
af »Onegin» och »Boris Godunov». Det ena är den
poetiska berättelsen »Poltava», som skrefs på två
veckor 1828 i tre sånger och i byronsk versform.
Uppslaget till detta poetiska stoff, som dåligt
behandlats af Katenin i dennes omarbetning af Biirgers
»Lenore» (där kallad Olga) och som redan hade
upptagits af Rylejev i »Vojnarovski», lär Pusjkin ha fått
af Mickiewicz, som i sin tur hämtat idén från Byron
och Malczewski.
Titeln är dock vilseledande, ty handlingen rör sig
hufvudsakligen om den listige och groft sinnlige Mazepa,
den gamle kosackhetmanen, som älskar furst Kotjubejs
dotter Maria, men öfverger henne, sedan han låtit
halshugga hennes fader, hvilken förblifvit tsar Peter
trogen. Först i sista sången lämnas en kort, men
glänsande skildring af det ödesdigra slaget, som af
patriotiskt skäl lånat sitt namn åt hela dikten.
Peter den store framställes naturligtvis i hög relief.
Därpå afslutas’ dikten med Karl XII:s och Mazepas
flykt efter nederlaget. Medan de om natten rasta vid
Dnjeprs strand, sofver den svenske konungen lugnt,
men Mazepa vrider sig oroligt på sitt läger. Han
spritter till och ser vid månens bleka skimmer en
kvinnoskepnad, som smyger sig fram till honom —
det är Maria, hans forna brud, som blifvit tokig af
sorg öfver hans grymma svek: hon hviskar vansin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
