Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
som dina. Det var visst skada, att inte vi — han
avbröt sig, på vippen att säga något högst fatalt.
Men hon knöt fredligt av den släppta tråden:
— Ja, Erik Hallner, det var kanske det värsta,
att vi inte hunno få några barn, vi två, fast det
ju ansågs som en lycka i olyckan — den gången.
— Ja, Annie, sade han med en suck, den saken
var visst det enda vi då voro eniga om. Men jag
bör väl förklara mig litetl Varför jag är häri Å,
ett rent infall. Jag längtade — jag har ju trivts
just här som ingen annanstans. Då däremot
du–
Hon inföll, dock utan iver: — Också jag har
lärt mig trivas här. Trots allt 1 Men du visste väl
inte att jag fanns kvar?
, — Nej, uppriktigt sagt, det hade jag ingen
aning om. Du avskydde alltid vintern här hemma.
Och nu sedan du blivit änka–ja, det är
sant, tillåt mig beklaga 1
Hon böjde stumt sitt huvud och både tego
länge.
— Men du älskade kyla, du, sade hon så.
— Ja. Och stark värme, sade han leende.
— Ytterligheter 1 anmärkte hon, jag föredrog
tempererat. Det gör jag för resten ännu, fast jag
borde fatt nog av det. Det medelmåttiga, det
måttliga, menar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
