Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
tala om baksjisj, var hon fast besluten att skaffa
pängar. Hon skulle avstå från varje överflödig
matbit och spara på varje styver. Och kanske
Ivan ville hjälpa henne därvidlag.
»Tag allt, som jag har skrapat ihop», sade
han, som om han gissat hennes tankar, och tog
ur ett knyte fram en hop silverslantar. Han såg
därvid förlägen ut och plirade med ögonen. »Och
kanske finns det något i ert bylte, som ni kan
avyttra», tillade han.
Solomija tog pängarina. I hennes knyte funnos
korallband och några klädesplagg. Hon gjorde sig
av med alltsammans, med tillhjälp av Savkas
värdinna, men det inbragte ej mycket.
Dagen därpå skyndade Solomija mycket tidigt
till rådhuset. Hon blev icke insläppt och såg ej
till tolken. Soldaterna visade tänderna och tycktes
vilja åt henne.
Hon blev upptänd av blygsel och vrede.
»Jag borde vrida nacken av er, muselmän,
som på kycklingar. Skäms ni inte att fängsla och
förfördela en oskyldig man», sade hon med gråten
i halsen och hötte med sina stora händer, som om
hon verkligen velat slå till.
Då hon icke hade någon utsikt att slippa in
till borgmästaren, saite hon sin lit till tolken, men
denne kunde icke lova mycket.
»Tro inte, att din man blir lössläppt! Han
har rymt till oss och ställt till förargelse med
tsigenare — bort med honom över gränsen! Bråka
inte i onödan, ty du får ändå inte träffa honom nu.»
»Förbarmande! Släpp honom! Låt ej en oskyl¬
dig förgås» bad hon och tryckte några slantar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
