Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
vakt ställdes utanför dörren, och det skickades bud
till gamle Maksim.
o
Solen började gå upp tidigare och spred allt
ymnigare sin värme över jorden. Vårflödena bröto
löst, bäckar porlade och vattnet översvämmade
fälten. Under snön började gräset gro och livade
lärkorna. De lyfte sig högt under den rena, lik¬
som pånyttfödda himlen och sjöngo om att den
döda jorden fick liv på nytt; att solen blev klar,
varm och huldrik i glädjen över jordens lycka;
alt vindarna fläktade och förde med sig på sina
vingar hittills okända dofter; att insekterna surrade
i vårluften och att trädens knoppar sprucko ut för
att med sina gröna blad försköna skogar och lundar.
Lärkan drillade, så att det genljöd under den blå
himlen, och denna sång förnams av snödroppen,
som stack upp två små gröna blad liksom två
händer och böjde ner sitt lilla huvud, som om han
ville tacka solskenet för att det först gav honom
möjlighet att skåda vårens glada fest.
Just i vårbrylningen låg Nastia i barnsäng och
nedkom med ett gossebarn.
Den gamla Javdocha pysslade kring sin sjuka
dotter och gick själv betryckt, som under korset.
De svåra prövningarna grepo henne djupt och frätte
på hennes hjärta som rost på järn. Hon trodde,
att Gud straffade henne enkom för att dottern hade
levt i vilt äktenskap, och hon grubblade jämt Över,
vart hon skulle vallfärda för att få förlåtelse för
sina egna och dotterns synder. Nastia tynade också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
