Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
»Bind honom!» skrek byfogden. »Nu för tiden
kan man inte lita på sin egen far ens.»
Man omringade Hnat, tog från honom yxan
och band fast hans händer på ryggen. Han gjorde
intet motstånd, utan stod som ett ödmjukt barn
eller, rättare sagt, som en trästock, med vilken man
kunde göra vad som hälst.
Man skulle just till med att föra bort Hnat,
då ett förfärligt, sönderslitande skrik plötsligt för¬
nams. »Vad har hänt? Vad har hänt?» Det var
Nastia, som vaknat till besinning och nu sprang
fram mot Hnat, vridande händerna i vildaste för¬
tvivlan.
Hon omfamnade Hnat och sjönk vanmäktig
ned vid hans bröst. Hennes skrik och snyftningar
gjorde ett underligt intryck på honom. Han började
se sig omkring och återkom nu till medvetande.
Nu förstod han både vad som hänt och vad som
komma skulle. Då han rörde på sig, gjorde hand¬
bojorna hans belägenhet ännu klarare. Han stö¬
nade och sökte fåfängt lösgöra händerna.
Släpp: mig i.e. :O, vad har jag gjort 2... = Förs
lorad för hela livet! Släpp mig, gott folk, släpp
mig!» bad Hnat bevekande, och hans bleka ansikte
var präglat av ändlösa kval.
Nastia snyftade konvulsiviskt vid hans bröst.
Hopen stod mållös och djupt rörd. Några bådo,
att Hnat skulle befrias från handbojorna, men by¬
fogden var obeveklig. Motrja och Semen kommo
till städes och måste nästan med våld slita Nastia
från Hnat. Hnat fördes bort, och Motrja tog Nastia
hem till sig. Oleksandras lik lades i Hnats stuga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
