Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott den uppländska dialekten utan ock den uppländska sävligheten
komma fram. Likaså visar sig Almquist här såsom en ypperlig be-
rättare, som hela tiden förstår att hålla spänningen vid makt. I realis-
tisk skildrarkonst har han sällan nått högre; särskilt ypperlig är den
clair-obscur han fått fram, då han ger en interiör av själva kvarnen.
Även karaktärsteckningen är mera realistisk än vanligen hos Alm-
quist. Hjältinnan, den hurtiga bondpigan Brita, är väl en idealfigur,
men samtidigt skildrad med en icke ringa verklighetstrohet. Hon är
—• skriver Werin träffande — »förkroppsligandet av de behag, som
Almquist funnit hos landets döttrar. Hon är glad och hurtig, men
också mild och melankolisk. Klok och rådig, med ett friskt kurage,
vet hon att beständigt klara de kinkigaste situationer. Dock är hon
inte karlavulen, utan kvinnligt skygg och ömtålig. Hennes ögon ha
en underlig skiftning, rösten är musikalisk, och hon äger den sinnets
elasticitet, vari författaren till Svenska fattigdomens betydelse såg en
beundransvärd nationalegendomlighet.» Bondfolket i övrigt är där-
emot ej samma idealgestalter som i Grimstahamns nybygge och Ladu-
gårds-arrendet, utan supigt, lömskt och oärligt; en bland huvudsce-
nerna är ett mycket realistiskt skildrat bondslagsmål, och mjölnaren
är en halvherre, som har för vana att stjäla en del av mälden. Det
hela är en brottmålshistoria, och i utvecklingen av denna förirrar sig
Almquist allt mera in i sensationsromanen. Jan Carlson har velat
förgifta sin syster, tror, att det lyckats, ehuru hon sannolikt, försöken
till trots, dött en naturlig död. Emellertid vill han välta skulden
över på den oskyldige svågern för att komma åt hemmanet och sö-
ker i det syftet att förmå mjölnaren och Brita att vittna falskt. Så
långt förefaller historien ännu naturlig, men i avslutningen kommer
skräckromantikern fram. Jan Carlson har fått tag i Brita, bundit
henne och för att tvinga henne till falskt vittnesbörd placerat henne
på en bräda under en sågkvarn, sågbladen sättas av honom i rörelse
och närma sig allt mera den fängslade kvinnans kropp, men i det av-
görande ögonblicket halkar Jan Carlson, störtar ner i forsen och slår
ihjäl sig. Ögonblicket därefter uppenbarar sig en liten fågel — och
här ges en antydan om, att fågeln är den döde bovens reinkarnation —
fågeln stöter till en liten brädbit, som faller ned i mekanismen, stan-
nar denna, och på så sätt blir Brita i sista stund räddad. Denna in-
blandning av mystik, skräck och fantasteri är karakteristisk för rea-
listen Almquist — liksom för hans efterföljare Strindberg.
Målaren. Den återfinnes ock i den sista av hans bygdenoveller, Målaren.
Början är något i samma stil som Blanches åtta år yngre Banditen
och skildrar en efterspanad brottslings flykt. I avslutningen åter —
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
