Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden, dock mycket därpå». I det syftet hade han i sitt palats in-
rättat ett kansli, och Almquist uppvisar, att de olika tjänstemännen
i detta tämligen, om än under andra namn, motsvarade de svenska:
expeditionssekreterare, protokollssekreterare, registrator, kanslist, kopist,
förste vaktmästare, andre vakt-
mästare, rumsoperska och eld-
vakt. Av annan art var den
andra världsprincipen. Ariman
hade ej något visst hem, men
tillbringade sina dar i månens
skönaste, praktfullaste skogar
— »en mörklagd, lång gestalt,
fina, men kolsvarta ögonbryn,
eldiga ögon under pannan, en
art av vemod svävande över
munnen. Ariman gick ofta, ja
nästan helst ensam. Han bygg-
de icke hus, gård eller grund
efterlängtade han ej, han var
ingen hushållare, ordnare eller
omtänksam skaffare. Det syn-
tes dock på själva hans anlets-
bildning, att han var, vad man
kallar ett gott huvud. Om hans
känslor kunde man icke ut-
grunda något, men det såg man,
att han aldrig gärna blev ond
eller ivrig. Lyckliga och olyck-
liga händelser, som omtalades, väckte hos honom ingen annan synbar
rörelse än ett litet leende, vilket flög som en hastig skymning över hans
ansikte —■ och denna mörka snabba gest var likadan hos honom, antingen
frågan var om någonting, som gått bra eller illa. Njutningar sökte han
icke för egen del. Mat, dryck och kläder begagnade han blott i sällskap
med andra och, som det tycktes, på skämt. Man såg honom icke
med passion omfatta något, om icke det nöjet att gå i tysta lundar av
utmärkt skönhet och vila i grottor vid kusten av månens omätliga hav.»
Som man ser är detta ett porträtt av den nyromantiske skalden, sådan
denne tedde sig för Almquist. Från början voro Ormus och Ariman
icke ovänner. Tvärtom: »de voro bekanta, träffades då och då och
sade bror åt varandra». När Ormus fått sitt kansli i ordning, kom
Ariman en afton in till honom. Sedan Ormus »en stund för sin gäst
Blyertsteckning av Per Södermark. 1835. Nordiska
museet.
C. J. L. Almquist.
i
a
—I—
■fy
V i;-’M a
273
l8 — 30113. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
