Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och för att för alltid bryta med Daniel Hjort räcker hon i hans
närvaro sin hand åt den unge ridderlige Johan Fleming, som länge älskat
henne. Daniel Hjorts drömmar ha således grusats:
Fly, fly, du kärlek, du min sista dröm!
Du blev det bittraste av allt det bittra
Uti min levnad! Varför blev just jag
En hemlös, vilsekommen gäst i världen,
Ett hittebarn förutan namn och far?
Sin rot har minsta blomma, havets våg
Ger upphov åt en annan, mossan har
En gravsten dock att växa på, den fånge,
Som dog i natt, han hade dock en gång
Ett liv att leva för. Vad äger jag?
Jag har den fackla, som ditt dunkla öde
I blodrött sken skall lysa upp och ge dig
Tillbaka allt, vad här du saknat har.
Möt mig i morgon kväll vid slaget nio
På Åbo torg — man kommer, gå, farväl!
Kom mig ej när!
Bereden er, på vad som förestår.
I störtat folket i fördärv och död,
Men fast vår gård ni bränt och från oss rövat
All kärleks kraft, så lever hatet än!
Det smyger spårlöst fram vid tiggarstaven,
Det håller råd med skuggorna i graven,
Lyss vid palatsets dörr, i kojan talar.
Då brista vapensköldar, remna salar.
Så länge lever det, tills hämndens dag
Går ned i blod — och detta hat är jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
