Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benämnd Daniel Hjort, hade ofta varit i Klas Flemings hus. Han lät
nu begagna sig av hertigen som hemlig underhandlare och lyckades
att förleda många.» Figuren togs emellertid upp av Fredrik Cygnæus i
dennes sällsport dåliga »dramatiska dikt» Claes Flemings tider, där
Daniel Hjort — som i
verkligheten var smålänning —
är son till en bonde i
Österbotten. I dramat spelar han
ingen framstående roll, men
hans dubbelställning såsom
finsk bondson och
skyddsling hos Fleming var något,
som satte Wecksells fantasi
i rörelse, och med denna
utgångspunkt skapade han en
karaktär, som måste
betecknas såsom den mest
betydande, som då ännu diktats
av en på svenska skrivande
skald. Daniel Hjort är en
son av den förtryckta finska
bondeklassen, och han vill
hämnas alla de oförrätter,
som detta folk fått lida —
således en gestalt, som
erinrar om Börjessons Göran
Persson, men som är en vida
mera högrest och
komplicerad natur. Från början är
målet icke klart för honom,
och en huvudförtjänst hos
dramat är just, att det, liksom hos Shakspere, visar oss en
karaktär, som utvecklas och växer under dramats lopp. Då detta börjar,
vistas studenten Daniel Hjort på Åbo slott såsom ett mellanting
mellan tjänare och skyddsling hos Klas Flemings änka, och han
känner intet om sin börd. Han är på samma gång stolt och
drömmande, och han lider dess mera, som han förälskat sig i en
högadlig ung kvinna, Sigrid Stålarm, dotter till den tappre Arvid Stålarm,
som efter Flemings död är hövding på Åbo slott och den främste
mannen i Sigismunds parti. Ehuru hon icke yppat sin böjelse, älskar
också hon Daniel Hjort, men hon inser det hopplösa i denna kärlek,
 |
| Julius Wecksell. Fotografi. 1858. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
