- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
467

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historiskt författarskap, ty hans håg låg snarare åt filosofien. Att han emellertid
kom att hamna i historien, berodde på yttre omständigheter. 1812 hade han —
icke osannolikt därtill eggad av Höijer — börjat en filosofisk polemik med Grubbe,
som då sökte professuren i praktisk filosofi, men motarbetades av Höijer.
Polemiken hedrade knappast Geijer, som i sitt angrepp var grovt ohövlig och icke så
litet översittare. Men Grubbe tog en ridderlig hämnd, som alldeles avväpnade
kritikern. Då denne 1814 sökte adjunkturen i teoretisk och praktisk filosofi, var
Grubbe den, som ivrigast tog hans parti. Han ansåg det för honom vara »en
helig och ovillkorlig ämbetsplikt» att uppföra Geijer i första rummet på grund av
dennes »genom flera utgivna skrifter ådagalagda ovanliga naturgåvor och hans lika
grundliga som universella bildning». Grubbe fick emellertid icke fakulteten med
sig, och till platsen utnämndes en äldre, alldeles oduglig medsökande. Någon
utsikt till ens en blygsam befordran inom filosofien fanns således icke; lärostolen
i teoretisk filosofi innehades av Grubbe, som var tre år yngre än Geijer, och den
i praktisk av Biberg, som blott var sju år äldre. Däremot fanns det en möjlighet
till befordran inom historien, ehuru utsikterna voro vida mindre ljusa, än vad
Geijer i sin optimism ansåg. Fant, som var professor i ämnet, ville avgå för att
i stället få ägna sig åt utgivandet av det stora urkundsverket Scriptores rerum
svecicarum och fick till en början tjänstledighet. Till vikarie blev Geijer vid
början av vårterminen 1815 förordnad. De föreläsningar, som han då började, en
översikt av de skandinaviska folkens historia till Kalmarunionens upplösning,
bilda nästan epok i universitetets historia. De voro faktiskt de första i verklig
mening historiska, som hållits av en historiarum professor i Uppsala, ty ingen
av hans företrädare kan anses såsom historiker enligt mera vetenskapliga krav.
Geijers föreläsningar däremot voro på samma gång vetenskapliga och populära,
avsedda för en bildad åhörarkrets, och de hade den konstnärliga form, som
blott en stor författare kan giva. Den större gustavianska lärosalen, som Geijer
måste begagna, blev också överfull, med 230 à 240 åhörare, ej blott studenter, utan
ock hela »societeten» i Uppsala med den vittra grevinnan d’Albedyhll i spetsen;
sedan kommo, såsom vi erinra oss, Malla Silfverstolpe och Amalia von Helvig.
På höstterminen fortsattes föreläsningarna under samma tillopp, och i maj 1816
fick slutligen Fant sitt avsked. Geijer gjorde sig då så säker på platsen, att han
den 6 juli 1816 vågade gifta sig med Anna Lisa Lilljebjörn, som under sju år
fått vänta på sin »magister». På konsistoriets förslag kom han emellertid först
i det andra rummet — borde egentligen enligt röstberäkningen hava kommit i
tredje — men icke desto mindre blev han av den tjänstförrättande kansleren,
greve Brahe, förordad till platsen och i februari 1817 utnämnd. Förtjänsten härav
torde i väsentlig mån tillkomma den vidsynte och rättfärdige Rosenstein, som var
statssekreterare för ecklesiastikärenden och som trots sin upplysningsfilosofi hade
överseende med Geijers romantiska kätterier. Något torde Rosenstein väl även
hava påverkats av Geijers gode vän Jacob Adlerbeth.

Ehuru vid sin utnämning endast 34 år, blev Geijer tydligen genast
frän början en av de ledande vid universitetet och blev det med den
överlägsna personlighetens rätt. Sitt övervägande intresse för filosofien
bibehöll han, och detta intresse hade nu blivit det dominerande för
hela den yngre lärarkåren vid universitetet; nästan alla voro de mer
eller mindre filosofer, och Geijers insatser såsom den historiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free