Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av jord. Dikten »är en stor förtröstansfull lovsång till marken,
myllan, ur vilket allt växande liv spirar.... Jorden, som Geijer här sjunger
om, den är egentligen icke natur, den är människans jord, det stycke
mark, där bonden och hans förfäder lagt ner sitt långa, tunga arbete
och som binder dem med oslitliga band vid sig från livets första dag
till dess sista, som är en del av deras tillvaro.» Jorddoften är
doften av en svensk jord, som släkte efter släkte brukats av fria,
självmedvetna bönder, och Geijers egen starka känsla av traditionens
betydelse för ett folk kommer här fram med en sällspord kraft. Typen
är icke Geijers uppfinning, men han har fulländat den. Den har sina
förutsättningar, såsom Blanck uppvisat, i Rousseaus lyckliga primitiva
människa och i fysiokraternas svärmeri för det sunda, stärkande
jordbruket, i Dalins skyter och Johannes von Müllers ideala alpbefolkning,
i Adlerbeths Grafskrift öfver en bonde och i Oxenstiernas Skördarna,
men av dessa ferment har Geijer skapat något nytt, en gestalt,
som sammanhänger icke blott med verkligheten utan ock med svensk
historia. Hans odalbonde är ej endast såsom dennes föregångare
under 1700-talet en jordbrukare; han är tillika samhällsmedlem, och
det är på hans idoga arbete och hans allmänanda, som samhället
vilar: »För Geijers fantasi symboliserar bonden sammanhanget i
historien. Hans släkte är ett utflöde från urtidens dunkla sköte, från den
sagans tid, då de enkla och väsentliga grundvalarna för allt
samhällsliv lades. De elementära krafterna, arbetet, friheten, rätten, som en
gång byggt upp samhället, verka alltjämt däri.» Han är hälsan, som
tiger still, »han har alltid stått och står ännu vid de djupaste, eviga
källorna». Dikten ger oss tillika den ena sidan av Geijers väsen —
verklighetssinnet kontra inbillningskraften, och enklare, mera realistiskt
än Manhem framlägger den det götiska programmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
