Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppsala-romantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
canzoner, ottaver o. s. v. skildrar skapelsen. Detta blev likväl ett klart fiasko. Ett
och annat stycke — skriver Ljunggren — »är visserligen läsbart, men så många
andra stå nära gränsen av det löjliga». Kritiken, både den enskilda och
offentliga, blev också sådan, att Börjesson för en längre tid drog sig från litteraturen.
Därtill torde även hava bidragit, att hans teologiska och religiösa intressen vid
denna tid vunno överhand. 1821
utnämndes han till hovpredikant, och
1828 fick han Veckholms pastorat.
Såsom poet blev han nu en längre
tid alldeles tyst, och först 1846
framträdde han ånyo såsom författare,
då såsom dramatiker. Men ehuru
Börjesson själv älskade att kallas
»den siste fosforisten», äro hans
dramer egentligen icke nyromantiska
utan tillhöra en senare
litteraturriktning; och vi få därför tillfälle att
återkomma till dem.
 |
G. W. Gumælius.
Träsnitt. Ny illustrerad tidning. 1877. |
Gumælius.
En betydligt större begåvning var
Gustaf Wilhelm Gumælius. I de
poetiska kalendrarna skrev han —
frånsett två översättningar — ej med,
ehuru han, under Atterboms resa,
var en av redaktörerna för 1818 års
kalender. Däremot var han
medarbetare i Swensk Literatur-Tidning,
och då Svea uppsattes, blev han dess
redaktör. Någon skillnad på fosforister och idunister gjorde man då ej, och
Gumælius skrev därför med också i Iduna, där han offentliggjorde en edition av
Hertig Fredrik af Normandie — märklig såsom den första tryckta svenska
medeltidsdikten och ett uttryck för nyromantikens intresse för denna. Även i ett
annat fall blev han en banbrytare: genom den 1828 utgivna romanen Thord
Bonde — det första försöket att i Sverige införa den historiska romanen, sådan
denna kort förut skapats av romantikern Walter Scott. Gumælius hann likväl
blott avsluta den första delen, ty samma år, denna utkom, utnämndes han till
lektor i Strängnäs och drogs därigenom från litteraturen, särskilt sedan han fyra
år senare blev kyrkoherde. Först 1858 framträdde han, ganska oförväntat, med
en stor diktcykel i nio sånger, Engelbrekt, och visade sig därmed såsom en alls
icke obetydlig poet.
Grafström.
Ehuru senare politiskt liberal, var Gumælius i övrigt en trogen anhängare av
den nyromantiska skolan. Grafström intog däremot en mera neutral ställning.
Han skrev visserligen med i de poetiska kalendrarna, men ofta hade han förut
infört de i dem publicerade dikterna i Stockholms-Posten, som var ett av den
gamla skolans språkrör. Personligen stod han fosforisterna mindre nära, emedan
han under längre tider såsom informator bodde i Stockholm, och i skolans
litterära polemik deltog han aldrig. I Poetisk kalender för 1818, där han debuterade,
torde hans bidrag vara de förnämsta, särskilt hans växelsång Norrland, vars
mjuka, melodiska versifikation tydligen och med rätta slog mycket an. I nästa
årgång representerades han av icke mindre än tolv stycken, och den betydelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0259.html
