Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppsala-romantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Döm ej likar såsom misantrop;
Världen hatas blott av dårar.
Se ej grandet genom mikroskop
Och det stora — endast genom tårar.
Då Auroraförbundets tillämnade publikation Orphica planlades, hade man också
tänkt att där införa blott ett enda originalpoem av Ingelgren, Sömnen (som nu
synes vara förlorat), men just vid denna tid började han utveckla en flitigare
poetisk verksamhet, vilken kan skönjas i de första årgångarna av Phosphoros och
Poetisk kalender och är mera nyromantiskt färgad. Han försökte sig nu med
översättningar också från Tasso och Petrarca, skrev en — för övrigt ej vidare
lyckad — ballad, Hjalmar och Emma, och hans i antik stil hållna dikter få en
avgjort romantisk färgton, så hans Till min drömbild (Phosphoros 1810). Mörkret
har flytt, och för hans blick uppenbarar sig en förskönad värld. Vilken Gud —
frågar han — behärskar mitt inre? Är det Hebe, är det Hoppet?
Eller är det, o Poesi, din gudom,
Som med allförtrollning sig uppenbarar?
Ty jag hör eoliska harpors klang och
Geniers kordans.
De mest betydande av hans få dikter äro nog de i Poetisk kalender införda
Majsång, Vintersång och Aftonrodnan. Av det onekligen bombastiska ordsvallet
i Atterboms tidigare dikter har han ej låtit förleda sig. Språket är vackert och
vårdat, men ganska enkelt. Han har likväl fått fram ett drag hos nyromantiken:
dess oändlighetskänsla. Aftonrodnaden erinrar honom om livets glädje, som
försvinner, men ock om hoppet, som lyser än i kvalens natt:
Det längtansfulla hjärtat trånar
Till aningens fördolda land
Och fantasiens vingar lånar,
Men fjättras kvar av tankens band.
Var vill du fly? Bland jordens dimmor,
Förmätne! är din blick för svag.
Se aftonrodnans gyllne strimmor
Och hoppas på en morgondag.
Hans diktning senterades ock av den äldre skolans män — väl på grund av
språkets enkelhet — och Järta, som så skarpt ogillade den nya skolan, medgav i
Odalmannen, att några begåvningar dock funnos inom denna. Flera av de unga
poeterna — säger han — röjde anlag, som hade förtjänat att av äldre
vitterhetsidkare bemärkas och uppmuntras. »Vi vilja blott nämna en, som döden allt för
tidigt bortryckte — Ingelgren. Hans Majsång, jämte några andra, torde kunna
räknas bland de angenämaste lyriska stycken, som svenska vitterheten äger. De
behaga även genom språkets välljud och lenhet, liknande häruti för vårt öra
Kellgrens skönast melodiska sånger.»
Elgström.
Vida mera romantiker än Ingelgren var Per Elgström[1], med vilken Atterbom
[1] Elgström var född 1781 och således hela nio år äldre än Atterbom. Student hade
han blivit 1799, men som han var mycket fattig, hade han under mellanterminerna
plats i Wiborgs boklåda i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0240.html
