Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i motsatt riktning. Men jordmånen fanns, och när så
schellingianismen kom till, började skörden att spira upp. Vi behöva blott tänka
på Atterbom och Hedborn. Den förre kom från ett enkelt prästhem
på landsbygden och var redan som barn djupt religiös, den andre,
som vuxit upp på ett soldattorp, hade folkets naiva, enkla lutherska
religiositet, och innan han börjat några studier, såg han världen med
»Moses brillor». När de sedan gjorde bekantskap med svensk
vitterhet, var det av Lidner, Thorild och Franzén, de fingo sina intryck,
och vid universitetet mötte dem icke den gamla upplysningsfilosofien
utan Kants, Fichtes och Schellings läror.
I den artikel, som inleder Polyfems andra samling (juli 1810) och
där den nya skolans program först i allvarlig form framlägges,
vänder sig författaren mot upplysningsfilosoferna, som »riktade alla sina
bemödanden därhän att rent av utrota all yttring av människans
högre natur. Så förlöjligades religionen, så förklarades varje
strävande upp över sinnevärlden för metafysisk galenskap, och i stället
predikades en den krassaste materialism och förklarades ingenting
annat vara reelt, än vad man kan gripa med händerna, intet annat
att värdera än det för mig och de mina nyttiga och indräktiga. Och
detta kallades upplysning och kringblåstes i klingande, retoriska
fraser över hela Europa.» I de följande numren går Polyfem ofta
in på de religiösa frågorna. De flesta av dessa artiklar äro
författade av Askelöf, som här visar sig äga en rent ypperlig penna
och avgjort framstår såsom den nya skolans skickligaste publicist,
vilken kan skriva klart, begripligt, utan allt filosofiskt svammel.
Någon religiös natur förefaller han icke hava varit, snarare en spirituell
goddagspilt. Men kanske dömer man honom här blott från ytan.
Både från fädernet och mödernet stammade Askelöf från skånska
präster, och detta hade nog avsatt sina spår i hans syn på livet —
spår, vilka icke kommo fram i sällskapslivet. Och i varje fall var
han ett ovanligt gott huvud. I början av 1811 tog han på allvar
upp den religiösa frågan och skrev då i Polyfem en lång artikelserie:
Om religiositeten i Swerige. Den kan i viss mån betraktas såsom
banbrytande för ett nytt åskådningssätt, och jag skall här göra ett
referat av innehållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
