Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ett varmare erkännande hade denne ej kunnat drömma: »Det
originalt sköna i bildnings- och känslosätt, i uttryck, i versernas gång
och klang, som visar sig i detta och några andra av samma hand
oss tillsända poemer, torde göra tillfyllest att för kännares ögon röja
stämpeln av ett nytt snille, som går att skänka vår skaldekonst en
ny skörd. Men allas blickar äro icke så skarpsynta, och kända
författare skulle mot sin vilja kunna misstänkas för en förtjänst, som
de allenast velat önska sig. Av sådana skäl täckes auktor icke
misstycka den frihet, man tagit sig, att till hälften blotta ett blygsamt
namn, som icke nog tidigt kan mötas av allmänhetens uppmuntrande
aktning.» Detta var ju en förklaring av Kellgren, att dikterna utan
denna signatur kunde förmodas vara av Den nya skapelsens skald.
Selma.
De två första dikterna äro skrivna till Selma, och den andra av
dem antyder, att det redan fanns en hel Selmacykel, till vilken den
utgjorde inledningsdikten. I den första upplagan av Franzéns dikter
(1810) utgöras de emellertid blott av fyra — utom de två nämnda
av Den enda kyssen och De tre behagen; som särskilt Ek visat
höra likväl åtskilliga andra hit. Namnet Selma har Franzén
naturligtvis fått från Ossian, närmast kanske från Klopstocks elegi Selmar
und Selma. Men vem var hon? Var hon en fantasibild eller en
verklig kvinna? Frågan har onekligen intresse för uppfattningen av
Franzéns diktning och har även besvarats av Ljunggren, Castrén
och Ek. I det verkliga livet — för så vitt hon existerade i detta
— hette hon Margret Tihleman och var syster till en av Franzéns
vänner. På sommaren 1792, då båda voro tjugo år, tyckes det
hava kommit till något slags hemlig förlovning dem emellan. Denna
blev mycket kortvarig. Medan Franzén var i Stockholm, räckte
hans Selma sin hand åt en annan, och den försmådde älskaren tog
saken anmärkningsvärt kallt. I oktober 1793 skrev han till en
av sina studentvänner : »Du har väl hört, att Margret Tihleman
i draget skall gifta sig med tullfiskalen Ahrenberg. Det hade jag
för min resa till Stockholm! Men jag ville ju det själv. Dock kostar
det litet på mig nu. Men inte hänger jag opp mig för det. Det är
ändå roligt att röras. Vi togo avsked av varandra i böndags och
det med tårar.» Det hela hade således blott varit en
»studentforelskelse»: »det ändå var roligt att röras»! Sina Selmadikter hade
han skrivit till Margret Tihleman, men innerst var Selma blott en
fantasiskapelse, och kort därefter — på sommaren 1794 — erkänner
han det själv: »Jag torde aldrig finna den Selma, efter vilken jag
far, men jag är kanske lika så säll i mina drömmar om henne, som
jag vore i verkliga besittningen av henne. Ännu mer: hon kan
aldrig vara så skön, så fullkomlig i naturen. Jag drömde om Selma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0651.html
