565 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franzén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

filosofiska, fina, stundom djupsinniga uttryck och tankar, men
blandade med besynnerligheter och i allmänhet mycken ojämnhet.»
Om något pris blev det därför aldrig fråga. Kort förut, i januari
samma år, hade akademien likväl på Kellgrens förslag tilldelat
honom det Lundbladska priset[1] för några dikter, som 1793 stått
att läsa i Stockholms-Posten, och akademien visade sig här hava
vida bättre smak än Franzén själv. Hans tävlingsskrifter äro
efterklang, men de belönade smådikterna voro en frisk, ny och originell
poesi. Det var detta, som framhölls av akademien: »De nämnda
arbetena voro väl till sin vidd obetydliga, införda i ett dagblad och
att anse såsom strödda verser, men de röjde ett snille, en
originalitet, en känsla och naivitet, som ej allenast gjorde dem till
mästerstycken i sitt slag, utan med säkerhet syntes lova Sverige en
ypperlig skald och det i förut obanade vitterhetsvägar.» De voro,
praktiskt sett, de första, som trycktes av Franzén, och med dem
slog han genast igenom. Han hade dem säkerligen med sig, då
han på sommaren 1793 reste över till Stockholm, och de flesta av
dem torde hava tillkommit under detta och föregående år. Denna
tid betecknar således genombrottet i Franzéns diktning, och vi
skola därför något närmare sysselsätta oss med dem.

Genombrottet.

I brev till en promotionskamrat skriver Franzén: »A propos av
poesi: jag var hos Kellgren, Edelcrantz och Rosenstein och
bemöttes med mycken gunst. Du vet, att jag hade
rekommendationsbrev till Edelcrantz. Han ville se mitt tal.[2] Jag gav honom ett
stycke därav och bifogade några andra verser, ibland dem balladen.
Edelcrantz viste dem åt Kellgren. Han yttrade sig mycket
fördelaktigt om dem för Regnér, som är i samma verk, där Tihleman
är, Regnér berättade det för Tihleman, han för mig, och jag tog
mod och gick till Kellgren — och mina verser blevo tryckta i
Stockholms-Posten... Kellgren ville, att jag skulle blotta till hälften
mitt namn. Vad som således är märkt F—n är av mig.»[3] De med
denna signatur försedda dikterna äro i 1793 års årgång av
Stockholms-Posten tre: Människjans anlete, Ode till Selma; Till Selma,
framför en samling poesier och Den gamle kneckten, ballad. I en
not presenterade Kellgren den unge skalden för allmänheten, och

[1] Det Lundbladska priset utdelades icke efter tävlan, utan gavs av akademien åt
författaren till det bästa under det förflutna året utgivna arbetet.
[2] Ett versifierat tal med anledning av Gustav III:s död. Med »balladen» menar
Franzén Den gamle kneckten.
[3] Den första på så sätt signerade dikten är Människjans anlete (den 19 september).
Redan förut, i slutet av augusti, hade dock tre anonyma dikter av Franzén publicerats
i Stockholms-Posten: Supvisa, Till en ung flicka och En enkas vaggvisa. Den
sistnämnda hade skrivits redan 1787.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0650.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 565 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|