Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man sig nästan höra Byron. Högst bland hans poetiska berättelser
stå Den vackra bedjerskan (l793) och Eglé och Annett (1800).
Den förra behandlar ett italienskt svartsjukedrama, och den skeptiskt
satiriska tonen har redan en viss likhet med Byrons Beppo, även
däri, att man mera intresserar sig för den elegante berättaren än
för själva berättelsen. Början av Eglé och Annett står nästan ännu
högre, och han ger här en på samma gång genomkvick och
naturtrogen bild av det gustavianska äktenskapet inom den förnäma
världen. Skada blott att den senare delen, där han såsom en
motbild skildrar den enkla, lantliga Annetts äktenskap, väl mycket
påverkats av tidens smak för den sentimentala idyllen, och det
moraliserande slutet förstör nästan det hela. Leopold är alltid bäst,
då han får vara litet elak och försmädlig. Mästerstycken av kvickhet
äro ock hans prosakåserier — Lärdomshistorien, Spökräddslan m. fl.
Såsom polemiker står han knappt lika högt. Han har ej Kellgrens
förmåga att träffa saken och höjer sig ej över det personliga. Hans
kvickhet, eljes så fin och lätt, blir här ofta vulgär, och för
tidningspressen passade han vida mindre än för salongen. Hans på sin
tid så beundrade smädevisa mot den stackars Per Enbom förefaller
vår tid mera plump än egentligen rolig — en dom, som också kan
gälla om Tegnérs efterbildning Hammarspik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
