Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kellgren sin oration, »på svensk vers», vid universitetets stora fest.
Talet är icke bevarat, men det var enligt Porthan på grund av
förtjänsterna i detta, som Kellgren — jämte Tidgren, Kreander
m. fl. — på våren 1773 invaldes i Auroraförbundet. Sällskapet,
som stiftats redan 1770, indelade nu ledamöterna i tre klasser: den
vittra, den vetenskapliga och den musikaliska; Kellgren fick sin
plats i den första och var under sin Åbotid en bland klassens
flitigaste medlemmar samt insände en mängd poem, av vilka många
trycktes i Auroras Åbo tidningar. Dessa Åbodikter bilda i
Kellgrens produktion en grupp för sig, men innan vi gå in på dem,
torde det vara lämpligt att ur breven bilda oss en föreställning om
hans världsåskådning vid denna tid.
De första intrycken av upplysningen och förromantiken.
Redan av de första breven finner man, att Kellgren, ehuru prästson,
står på upplysningens vänstra flygel. Han gycklar hela tiden med
kristendomen och har t. o. m. tillåtit sig att parodiera Fader vår:
»Anledning till detta ämnets vidare avhandling giver oss dagsens
heliga evangelium, till vilket vi oss förfoga vele med bön och åkallan,
anropandes den store och nådige Kärleksguden om hjälp och bistånd
av högdene med den bönen, som han själver oss lärt haver, sägande:
Lilla Gud i våra hjärtan, helgat varde titt namn, tillkomme titt rike,
ske tin vilje såsom på Cypern så ock i Finland, vår dageliga kärlek
giv oss i dag och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåte, vad
våra maîtresser oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse, utan
fräls oss från horn, ty titt är etc.» I samma bön begäres »Guds
församlings trogna och innerliga förbön för cadetten J. H. Kellgren,
som av kärlek är ganska matt och svag». I ett annat brev omtalar
han en predikan, som han nödgats åhöra, och »som hel och hållen
bestod i en jämförelse mellan vår frälsare Kristus och en höna; han
(prästen) viste där uttryckligen harmonien mellan en hönas och
Messiæ gärningar, dess kacklande, älskande, värpande, kläckande,
allt omrördes, och han slutade med dessa eftertänkeliga orden:
Ja, liksom hönan lockar sina kycklingar in i hönshuset, alltså
lockar ock hönan Kristus alla dess trogna kycklingar in i det
himmelska hönshuset. Amen.» I ett senare brev talar han om »den
gamla boken», i vilken »vår Herre med sina apostlars inspirerade
fingrar skrivit långa, långa epistlar, fulla med idel Gallimathias,
tommare än ingenting». Och 1777: »Tänk, att jag läst halva bibeln,
sen jag kom hem; jag hade aldrig trott, att den skulle vara så
absurd». Av breven finner man ock, vilka författare han studerat
och som tydligen bibringat honom denna uppfattning av
kristendomen. De äro framför allt Voltaire, men även Fredrik den store,
materialisten La Mettrie, La Harpe, Helvétius, Saint-Lambert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0309.html
