Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen och memoarlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död. Enligt min mening stå dessa memoarer högst inom den
gustavianska tidens litteratur av denna art. Den lilla hertiginnan
var visserligen icke inne i konungens politik, är också under den
första tiden mera road av hovets nöjen än av mera allvarliga saker,
men hon hade en god och klar iakttagelseförmåga, ett naturligt,
sunt omdöme, var aldrig med om några intriger, utan sökte att
ställa allt till rätta inom den kungliga familjen, inom vilken hon
var den egentligen enda, som stod väl med alla. Ingen har därför
— såsom Warburg anmärker — trovärdigare än hon skildrat dessa
familjetvister; »det är en intelligent, livfull och ärlig människa, som
talar i dessa memoarer».
Schröderheim.
En ställning i viss mån för sig intar Elis Schröderheim, som trots
alla sina moraliska defekter likväl är en bland tidens älskvärdaste
personligheter, en typ för det gustavianska lättsinnet i dess mest
sympatiska form. Schröderheim var långt ifrån något snille, men
han var en mer än vanligt habil ämbetsman, som arbetade med en
sällspord lätthet, och framför allt var han en glad sällskapsmänniska,
om icke direkt kvick, så lustig, fyndig och nästan aldrig elak. Dessa
egenskaper i förening gjorde hans karriär; ända från 1775 kan han
betraktas såsom ett slags inrikesminister och tillika såsom konungens
maître de plaisir. Men hans lycka blev icke långvarig. Då den
politiska kampen blev hårdare och mera oförsonlig, utträngdes den
svage, hållningslöse Schröderheim ur konungens gunst av den
allvarlige och kraftfullare Nordin, och efter 1786 stod han utan något
egentligt inflytande. Hans fullständiga ruin följde under
förmyndarregeringen, då han, fattig och sjuklig, ehuru ännu ej femtioårig, fick
draga sig tillbaka till en liten gård strax utanför Stockholm, där
han kort därefter (1795) slutade sitt en gång så glada liv. De sista
årens sysslolöshet använde han till att skriva sina memoarer eller
rättare sagt en samling skisser från den gustavianska tiden, porträtt
av de mera bemärkta personligheterna, interiörer från frimureriet,
en skildring av hertigens av Smålands korta levnadssaga, av Gustav
III:s död m. m. Karakteristikerna gå icke vidare på djupet, men
Schröderheim har en lätt penna, och i hans bilder står hans samtid
ovanligt levande framför oss. Ehuru Schröderheim — slarv som han
var — aldrig tog sitt författarskap på allvar, visar han sig i sina
anteckningar såsom en av de första verkliga kåsörer, som vår litteratur
har, och ingen av hans samtida — säger Levertin — »kan måla
en liten scen med sådan gratie och sådant liv som han. Jag vet intet
mer fulländat kabinettsstycke från det gustavianska hovet än den
lilla gouache, elegant som en Lafrensen och skälmsk som en
Baudouin, i vilken Schröderheim tecknar hertigens av Smålands födelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0198.html
