- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
97

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och upplysningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledande ställning. Då emellertid Troil, som vägrat underteckna
Förenings- och säkerhetsakten, med anledning därav gjorde sig
sjuk, blev det biskopen i Linköping, som å ståndets vägnar fick
göra det. Hans uppträdande i denna situation blev visserligen
föremål för ett bittert klander, ehuru det i verkligheten var vida mera
rakryggat och modigt, än man ville medgiva. Men i alla fall —
han tecknade under, och Gustav III fick honom till det han ville.
Även under Gustav IV Adolfs tid var han lika konungatrogen, och
vid 1809 års revolution lär det t. o. m. hava varit på tal att
försäkra sig om hans person. Det visade sig emellertid obehövligt,
ty då statskuppen skett, blev Lindblom — efter vad Beskow
berättar — en ivrig beundrare av Adlercreutz. »Denna beundran» —
fortsätter Beskow — »gick till och med nog långt, om det är sant,
såsom det allmänt berättades, att en gång vid en glad middag
(något som han ogärna försakade) han föreslagit dennes välgång i
följande ordalag: Den nye Frälsarens skål — den gamle icke till
förgätandes!» Och i denna stil fortsatte han. När Karl Johan
sedermera kom till Sverige, blev den forne gustavianen — utan
tvivel fullt uppriktigt — alldeles intagen av honom. Han hade
således alla de egenskaper, som på Gustav III:s tid fordrades av
en biskop.

Wingård.



Med sina svagheter är Lindblom likväl den kanske mest
sympatiske av de gustavianska prelaterna. Han var personligen älskvärd,
duglig, och han generade icke Gustav III genom något religiöst
patos. Vida mindre tilltalande är den förut omtalade biskopen i
Göteborg Johan Wingård, som likväl, även han, var en smidig
hovman och ytterst pålitlig. Hans anseende såsom sådan framgår därav,
att han fick uppdraget att hålla likpredikan över Lovisa Ulrika.
Wingård har alldeles rätt, då han i sin självbiografi skriver: »Den
allena, som då kände rätt ställningen vid hovet, vet tillika, huru
kritisk denna liksermon skulle för mig bliva». Det gällde ju att lovera
mellan Scylla och Charybdis. Men Wingård lyckades att hålla sin
predikan till konungens belåtenhet, och för detta konststycke fordrades
onekligen en stor hovmannabegåvning. Vid riksdagarna var han en av
regeringens pålitligaste anhängare. »Jag har» — skriver han om 1789
års riksdag — »inom mig den förnöjelse, att om jag allena hade varit
nog tacksam och traître mot konungen att med mina fyra
stiftskamrater, som aldrig gingo från mitt tänkesätt, lagt våra röster till
oppositionen, hade genom dessa åtta röster det partiet segrat».
Wingård, som hade starkt sinne för ekonomien, blev också rikligen
belönad för sin konungatrohet. Med sitt ämbete som biskop fick
han förena icke blott Fjärås pastorat utan ock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free