- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
5

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Petrarca — i så många avseenden den första moderna människan
— har i en gripande dialog, De contemptu mundi, skildrat den
förtärande kamp, som han hade att utstå, då dessa båda
världsåskådningar, medeltidens och renässansens, bröto sig mot varandra
i hans själ. Inför Sanningen själv samtala han och Augustinus.
Augustinus, den kristna världsåskådningens representant, visar upp
intigheten i alla hans strävanden, syndfullheten i hans kärlek och
hans ärelystnad, Petrarca vrider sig under alla dessa anklagelser,
vilka han ej kan gendriva, han lider djupt, men — han kan dock
icke döda sin ärelystnad, han kan ej döda sin själviskhet eller
uppgiva sin personlighet. Kristendomen har förlorat sin makt över
hans sinne; utan att han själv insåg det, hade den antika
hedendomen trätt i dess ställe.

Renässansen förblev länge en uteslutande italiensk rörelse.
Engelsmän, tyskar och skandinaver, som av en eller annan anledning
kommo att uppehålla sig i Italien, påverkades väl av humanismen,
särskilt i språkligt avseende, så att deras latin blev mera korrekt
och elegant än munkens barbariska tungomål, men innerst förblevo
de vanligen samma medeltidsmänniskor som förut.

Heming Gadh.



Just under denna brytningstid vistades två svenskar i Rom, och
det har ett visst intresse att jämföra dessa två alldeles olika typer.
Den ene av dem var Heming Gadh, vilken efter att hava studerat
i Rostock och varit kansler hos biskopen av Linköping, 1481 av
Sten Sture skickades till Rom att där bevaka Sveriges intressen
mot Danmark. På sin post stannade Gadh i nära tjugo år — det
var under Sixtus IV:s, Innocentius VIII:s och Alexander VI:s tid —
och han lyckades fullkomligt att tillägna sig de samtida
romarnas moral, utvecklade sig till en driven diplomat i Borgia-stilen,
men utan att taga några intryck av den italienska renässansens
konstnärliga och litterära intressen. I det fallet förblev han en
nordisk barbar. Men det är något friskt och hurtigt över hela hans
väsen, och även om man kan sätta dubbla frågetecken vid hans
moral och hans religiositet, kan man icke förneka honom
temperament. Vid sin återkomst till Sverige satte han genast upproret i
gång mot kung Hans, lät trots kapitlets motstånd välja sig till
biskop av Linköping och stannade kvar såsom »electus» trots
de bannbullor, med vilka han hotades. Sin tid tillbringade han
ej vid bönpallen, utan »stövlad och sporrad» i spetsen för sina
knektar, på krigståg och vid belägringar. Han reser blidor, bygger
pråmar och svär som en äkta landsknekt: »Per dio, non sia fatto,
de skola få hundratusen djävlar på svenska». Och till Svante Stures
hustru skrev han från lägret vid Kalmar: »Här nere går ett rykte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free