Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruten viljekraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
prydnader, pärlband o. dyl. Präslen gav oss några
rätt vackra förmanande ord till sist, och Karins
såväl som alla flickornas och en dels av gossarne
ögon stodo fulla med tårar; jag kunde ej ett
ögonblick underlåta att se på henne.
Hon skulle naturligtvis åka hem, ehuru vägen
visst icke var lång. Det anses skamligt att någon
förmögnare bondes barn skall gå hem från kyrkan
någon av dessa tvänne dagar. Jag ville så gärna
hava talt med henne.
Ehuru jag misströstade, lyckades det dock för
mig. Medan fadern — modern var ej med —
selade och satte för hästen skulle Karin gå till sin
mormors grav, för att plocka blommor till minne av
dagen. Jag ilade efter, då jag fick höra det.
Ditkommen räckte hon mig en blomma, sägande:
’Vill du ha den till minne av denna dag? Jag har
en likadan i min psalmbok’.
Naturligtvis tog jag emot blomman, bedyrande att
den aldrig skulle lämna mig — jag har clen också
ännu. Och så tog jag hennes löfte att bli min, om
jag blev en riktig karl. Och det löftet gav hon varmt
och trohjärtat.
Knappt hade jag hunnit trycka en kyss på hennes
läppar förrän faderns steg hördes. Jag släppte
hennes hand, tog farväl och avlägsnade mig
ljudlöst.
Så gick tiden. Jag lärde mig snickaryrket, var
sparsam, ordentlig och — lycklig. Slutligen började
dock Karins väninnor att göra narr av henne, för
det hon höll av mig. Tänker du på rent allvar att
bli snickarhustru eftersom du ej slagit de där
barndomsgrillerna ur huvudet?–– Ser du ej hur August
Larsson och flera andra bondpojkar, som anstå dig,
slå för dig?’ Dylika yttranden voro mycket vanliga.
Till en början hörde hon ej därpå, men slutligen
började hon alt bli aili kallare emot mig och
blidare emot den rike, högmodige August. Alla mina
vänner uppmanade mig att ta mitt förnuft till fånga,
bry mig sist om flickan, som jag i alla fall ej finge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
