Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgåvos väl några enskilda böcker, men först 1541 blev
det hela färdigt. Med all sannolikhet hava vi häri att se
ett samarbete av de båda bröderna Petri.
Det nya svenska tryckeriet fick även efter 1526 full
sysselsättning med att utgiva Olavus Petris folkskrifter,
och under de första åren av dess verksamhet var han vår
så gott som ende författare, vilken skapade icke blott en
svensk litteratur utan ock en svensk läsekrets. Ty
ingendera hade förut funnits.
1526 utgav han ett litet nu förlorat och blott i senare
omtryck känt häfte, som dock har en stor betydelse —
vår första psalmbok. Den medeltida gudstjänsten förrättades,
såsom vi minnas, blott av prästen, och församlingen hade
därmed strängt taget ingenting annat att skaffa än att
betala prästen; man anslog medel till mässor, men om
man själv åhörde dem eller ej, var alldeles likgiltigt. Mot
hela denna opersonliga uppfattning av gudstjänsten och
av förhållandet mellan människan och Gud drog Olavus
Petri i härnad. För honom finnes intet prästerskap, som
har till uppgift att bedja för menigheten. Ett dylikt
fanns i det Gamla Testamentet, men i det nya är var
kristen människa själv präst, och den enda gudstjänst,
som finnes, består i lydnad för Guds bud. Därför är
“allt räknandes för gudstjänst, som var och en i sin
stadga och ämbete gör sin nästa till godo, som Gud honom
lovat haver, och är så räknandes för gudstjänst, att mannen
arbetar för hustru och barn och barnen för sina föräldrar.
Men den gudstjänst, som icke efter Guds bud utan efter
människofunder uppkommen är, är en fåfängelig
gudstjänst.“
De latinska sånger, som kyrkans präster uppstämde å
församlingens vägnar, men som denna själv ej förstod,
voro därför för honom av ondo och skulle ersättas med
svenska visor, i vilka menigheten själv prisade “Guds
dråpliga verk“. Ty — skriver han — en dylik sång
“måste ske på förståndeligt mål; eljes följer där ingen frukt
med“. Dylika sånger voro väl ej förut okända, och från
vår medeltid hava vi ännu i behåll några andliga visor
såsom den vackra, sedan i vår psalmbok intagna Then
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
