Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
badrummet. Detta var bildadt af droppsten och liksom alla
rum i slottet synnerligen elegant inredt. Ett badkar af
silfver stod vid ena väggen, i taket hängde en röd lampa
och i kaminen af marmor glödde en brasa.
En kammartjänare trädde in och tillredde badet
sjudande hett. Så hällde han i vattnet välluktande oljor och
parfymer och begynte kläda af sin herre.
Då Wallenstein åter påtagit sina kläder, gick han
genom samma korridor tillbaka till det moriska rummet. Nu
stod midt på det af dyrbara mattor betäckta golfvet ett
htet middagsbord, dukadt för två. Faten voro af silfver,
glasen af finslipad kristall och den bländhvita duken af
mjukaste holländskt lärft.
Wallenstein ringde åter och den gamla duennan visade
sig.
— Säg till Zaïra att hon kommer, yttrade han.
Duennan försvann. Några ögonblick därefter drogs
draperiet, som täckte en liten dörr, åt sidan och en
underbart vacker flicka visade sig. Hon var mörk som en natt.
Nedanför de nakna, hvita skuldrorna böljade svarta lockar,
som nådde henne långt ned på ryggen. De stora, svarta
ögonen strålade med en bländande glans och den lilla
munnen lyste röd som ett moget körsbär. Hon bar en rikt
guldstickad fantasidräkt.
Då Wallenstein fick se henne, ljusnade hans dystra
drag. Han drog henne till sig och de slogo sig ned vid
bordet. Den sköna Zaïra skänkte i pokalerna och lade för
honom på silfverfaten. Och medan däruppe i en af salarne
taffel med härtiginnan som värdinna dagligen dukades för
mer än hundra personer, spisade Wallenstein här i den
moriska våningen ensam med sin älskarinna. Själf åt han
litet och drack föga vin, men Zaïra lät sig väl smaka.
Sedan måltiden var slut och bordet utburet af tysta
tjänare, slogo de sig ned i en låg divan. Zaïra tog en
guitarr och slog an några ackord på strängarne. Så lutade
hon sitt mörklockiga hufvud mot sin herres axel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
