Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig tänka på galanteri, då jag skickat honom i ett så viktigt
värf! . . . Men kanske just den omständigheten befordrar
mina planer, återtog han sin tankegång. Nu skyndar sig
naturligtvis min käre grefve tillbaka så fort som möjligt.
Och det är just det jag önskar. Men har han då icke
utfört sin mission till min belåtenhet, skall han få ångra det.
Jag önskar ifrigt detta förbund med Gustaf Adolf och är
ytterligt otålig att få underrättelse om, huruvida han går
in på mina villkor.
En kammarherre närmade sig Wallenstein.
— Hvad är det? yttrade denne.
— Härtiginnan frågar om hon kunde få ett samtal
med ers höghet.
— Jag har icke tid. Säg henne att viktiga
statsangelägenheter brådska, svarade Wallenstein.
Kammarherren bugade sig och skyndade bort.
Wallenstein fortsatte sin rond genom salarne.
Dessa voro ytterst praktfullt inredda. På väggarne
hängde dyrbara gobeliner, brokader och taflor, af hvilka
många, målade af de förnämsta artister, föreställde hans
egna bragder och stundom honom själf som segrare,
dragen af solens hästar och med morgonstjärnan strålande
öfver sin lager-krönta panna.
Sedan han passerat ännu några rum, kom han åter
till en afskild våning; utanför en dörr, nästan dold af tunga
draperier, stodo ett par lakejer. Dessa voro spanjorer och
klädda i dyrbara spanska dräkter. Tysta bugade de sig
och öppnade dörren. Wallenstein steg in.
Rummen voro här mindre och inredda i morisk stil.
Allt tillkännagaf en förfinad lyx. De föreföllo som enkom
inrättade för en kvinna.
Wallenstein ringde på en liten silfverklocka, som stod
på ett marmorbord. En gammal spansk duenna visade sig.
— Säg till att mitt bad göres i ordning och att
middagen därpå skall vara färdig.
Duennan neg och smög sig bort.
Genom en dunkel korridor gick Wallenstein till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
