- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
738

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 738
jag var påpasslig. Hvar gång någon kom mig för nära,
svängdes knifven för hans ögon. Och han vek tillbaka.
Till slut blef denna situation Eberhard för lång. Till
hvarje pris ville han ha mig fången, äfven om han skulle
riskera en skråma.
Med ett häftigt språng störtade han på mig. Jag höll
knifven framför mig och tillfogade honom ett djupt sår i
ena armen. En tjock blodstråle sprang- fram. Men då jag
fick se det röda blod, var det slut med mitt herravälde öf-
ver mina nerver. Jag svimmade och skulle hafva fallit till
golfvet, om icke de skurkarne tagit mig i sina armar.
— Min modiga hustru, mumlade Bemänglet rörd, då
han åhörde denna hennes skildring.
Han tryckte upprepade gånger hennes hand samtidigt
med att han svor inom sig att, om han någonsin lyckades
återfinna denne Eberhard von Waldecke, hvilkens utseende
han ännu dunkelt erinrade sig, han då på honom skulle
utkräfva en fruktansvärd hämd.
— I samma stund jag svimmat, fortsatte Marie, snörde
de hastigt samman mina händer, bundo en duk öfver min
mun och buro ut mig. Af den kyliga kvällsluften vaknade
jag och hörde Eberhard yttra.
—- Vi sätta eld på gården, innan vi resa härifrån. Jag
unnar icke hennes man, den skurken, något hem. Jag tyc-
ker, han skall bli litet häpen, då han kommer åter och
finner både fru och gård och piga putzweg.
De andra svarade med ett hånskratt och skyndade att
utföra uppdraget.
Under tiden bar Eberhard bort mig till den plats, där
de hade häsfarne stående.
Efter en stund kommo de två andra tillbaka. Eber-
hard lyfte mig framför sig på hästryggen och just som vi
satte oss i gång, såg jag till min gränslösa sorg lågorna
slå upp kring vårt vackra lilla hem.
Marie tystnade och tårarne runno sakta ned för hen-
nes tärda kinder vid minnet af detta för tjugo år sedan
skedda nidingsdåd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free