Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 737 —
Och så yttrade han med svagare stämma:
— Jag älskar dig, Marie.
Men då kände jag mig genombäfvas af ett glödand®
hat till denne usling. Mitt bröst flämtade och jag miss-
tänker att mina ögon sköto lågor af vrede.
— Du, du! utbrast jag häftigt. Du säger dig älska
mig! Du, som mördat min stackars far och vår tjänarinna,
du, som brändt ned vår gård och nu förföljer och plågar
mig med uppmaningar till äktenskapsbrott —- du skulle
älska mig! Jag hatar dig, usling.
Då blef Eberhard vild af vrede och lidelse.
— Du skall bli min, du skall bli min, trots allt ditt
motstånd och hat, ropade han och sökte kasta sig öfver
mig och kyssa mig.
Jag skyndade undan med en känsla af vämjelse och
förskräckelse. Han efter. Jag sprang in i nästa rum, som
var köket och sökte stänga dörren i lås. Från båda hållen
ryckte vi i den. Men hvad förmådde väl mina svaga kraf-
ter mot hans. Han ryckte snart upp den och störtade in.
Då grep jag i min förtviflan en stor köksknif och svängde
den framför mig. Detta hejdade honom något.
— Kom in, kamrater! ropade han till de utanför vän-
tande maskerade vännerna.
Dessa skyndade in. Och nu började en strid mellan en
stackars ensam kvinna mot tre ursinniga män.
Jag hade ställt mig med ryggen mot ett skåp och höll
knifven hotande framför mig. De tre männen ville natur-
ligtvis icke göra mig någon skada, men å andra sidan brunno
de af begär att fånga mig så fort som möjligt, i synnerhet
som de voro rädda för att hjälp åt mig kunde komma.
Så stodo vi några sekunder och betraktade hvarandra.
Jag var blek om kinderna ända till läpparne, men än i
dag förstår jag ej den egendomliga fasthet och det mod,
som jag kände inom mig.
Gång på gång försökte någon af männen genom ett
angrepp från sidan rusa på mig och afväpna mig. Men
Gula Brigadens hjältar. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
