- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
418

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 418 —
riken fick, Hjelm? Han var knappast tjugu år gammal och
likväl afundas jag honom.
— Ja, det är en härlig sak att dö ung, mumlade Hjelm
med en glimt af gammalt svårmod i blicken. Jag önskar
jag finge göra det så fort som möjligt.
— Men det skall ske med ärai Icke för egen hand.
— Med ära skall det ske.
Solen höll på att gå ned och skymning hade inträdt.
Ju dunklare det blef, dess lifligare anblick företedde lägret :
de glimmande eldarne under matgrytorna, soldaternas fan-
tastiska skepnader, trosskärrorna med kvinnor och barn, de
vid dem bundna hästarne och de öfverallt kringströfvande
flockarne af får och svin.
Psalmsång hördes och muntert skrål. På en jämn
gräsmatta dansade några soldater och kvinnor, klumpigt
figurerande och piruetterande mot hvarandra vid en gigas
jämmerliga toner.
På kappor, bredda öfver marken, spelades tärning och
kort, medan de fyllda ölstånkorna höllo vakt, en på hvar
sida.
Ett och annat gräl och slagsmål förekom väl; men i
allmänhet låg ett drag af gemytligt bondlugn öfver de
rastande svenska trupperna. Skulle de slåss i morgon oc i
kanske döden dö — så mycket bättre; hvarom icke — ej
borde man skämma en vacker rastekväll med harmsna ord
öfver kungens försiktighet ! När stunden kom, så kom den ;
och då klämde man till. För kungen och Sverige. Och
därmed bastal
Matoset från grytorna väckte åtrå hos kapten Lars
mage. Och han talade vist och sade.
— Nej, nu måste vi hålla aftonvard. Steklukten stic-
ker mig för starkt i näsan.
— Väl taladt, kapten Lars, svarade Bemänglet.
— Hur står det till i visthusboden, Clärchen?
Flickan lade en tröja öfver den lille, som sof lugnt,
och steg ned från kärran. På en smutsig filt, utbredd på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free