Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 417 —
hårdt tryckte standarstången mot sitt bröst och med den
andra pekade mot fienden.
Hatten hade fallit af honom. Hans ljusgula hår fladdrade
för nattvinden. Kinderna glödde med spänningens brän-
nande rodnad; men kring ännu skägglös mun lekte ett
fagert och lyckligt leende. Jag har aldrig sett någon män-
ska så vacker som han i det ögonblicket.
Gång på gång träffades han af kulor. Blodet flöt från
hans kind och bröstet var genomskjutet. Men han slog
armen kring skanspålen och höll sig och sitt standar ännu
upprätt.
— Framåt, svenskar! Framåt! hördes hans klangfulla
röst.
Och soldaterna grepos af blygsel och stormade an mot
muskötelden i ursinnigt raseri. Men då den förste nådde
höjden sjönk den unge fänriken genomborrad af åtta kulor
till marken, ännu i dödsögonblicket ropande:
— Framåt, svenskar! Framåt.
Och öfver hans lik störtade soldaterna fram och vräkte
fienden undan.
Men stödt mot skanspålen, invid hvilken fänriken låg,
fladdrade ännu brigadens gula standar liksom för att hedra
den stupades minne — afslutade Stjernstråhle sin berättelse.
Het var en skön död, tycker jag, om det annars fin-
nes någonting som heter att dö skönt. Mänskorna tycka,
det gör det samma, hur man dör: om i sotesäng, för egen
hand eller genom olyckshändelse. Men så tänker icke jag.
Bättre att som den gamle vikingen, då döden icke velat
uppsöka honom i stridsvimlet och han märkte sig öfverflö-
dig, stiga ombord på sitt skepp, tända eld på detsamma
och dö, omhvärfd af lågorna, seglande på hafvet mot mor-
gonsolen, och sjungande en hymn till lifvet, än att som en
feg krämare under ängslan och klagorop ruttna i sin säng.
Bättre att som ung stupa för sitt land i spetsen för sina
soldater än att gammal och giktbruten sitta på sitt slott
och med darrande läppar tälja sagor för barnen.
— Tycker du ej, det var en skön död den unge fän-
Gula Brigadens hjältar. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
