Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 —
på vägar och stigar, till dess jag kommit hit till lägret,
för att passa på något tillfälle, att smyga mig in i Magde-
burg. Men hur fanen det skall gå till, är mer än jag vet.
Har du något förslag, kapten Lars?
— Nej, inte ens ett halft, svarade denne. Vi ha till
att börja med tagit tjänst som simpla soldater under en
kapten med ett så krångligt namn, att jag skulle vricka
min tunga, om jag försökte uttala det. Stjernstråhle, hvilken
är språkkunnig, som tysk, men jag, som knappast kan mer
än fem ord af denna hväsande tyska, måste utgifva mig
för svensk desertör. Först tänkte visst kaptenen låta skjuta
mig, men jag svor med tillhjälp af tolk ett så oblidkeligt
hat till Gustaf Adolf och allt hvad svenskar heter, sade att
jag rymt för att undgå blifva hängd, därför att jag i en
bondgård vridit nacken af några usla höns och till betal-
ning slagit den skällande bonden på munnen — svor så
fruktansvärdt, att kaptenen trodde mig och stack in mig i
sin fännika. Han tänkte visst i framtiden kunna använda
mig som spion, men då blir han allt lurad, skulle jag tro.
Och nu gå Stjernstråhle och jag led i led med svartmuskiga
kroater, som, säga hvad man vill, dock äro rappa karlar.
Men hur vi skola komma in i Magdeburg, det vete gudarne.
Trumhvirflar och hornsignaler ljödo på afstånd.
-— Nej nu måste vi skynda till vårt tält, yttrade kapten
Lars. Vi träffas i morgon, Benrangel, så få vi vidare öf-
verlägga om saken.
Benranglet blef ensam.
— Jag . får väl skänka bort några tobakspåsar för att
skaffa mig en halmkärfva vid någon lägereld, mumlade han,
i det han styrde kosan inåt lägret.
I gryningen var Benranglet åter på benen, och strök
med lurande ögon från kärra till kärra, öfverallt skriande
sitt:
— Kep feinaste tabako von das Virginialand, kep
Spiegelglas, glänzende und schene, kep tvålen, kammen,
alle micket utmärkte, wunderschene, the beste, der fins!
Och soldater, kvinnor och flickor köpte af honom. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
