Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 —
inte Benranglet blifvit poetisk på sista tiden I utbrast kapten
Lars och blinkade hånfullt åt Stjernstråhle. Hvar tusan
har han lärt sig alla de där fina orden; han, som brukar
svära så att en kroat kan blekna! Kanske hans Clärchen är
en förklädd prinsessa? Då Benrangel, är din lycka gjord!
Då får du halfva riket med henne, fem regementen att
kommendera och kan dränka dig i den ädlaste burgunder
när som hälst.
— Håll mun, din smäckfeta korf! Clärchen var en liten
snäll flicka; hon räddade mitt lif liksom jag ditt, när jag
drog ut dig ur stenröset, din klumpfotade daggmask. Men
här är flickan inte.
— Hvar fins hon då?
—• Vi redo hela natten och i morgongryningen kommo
vi i närheten af ett värdshus. En matbit och en bägare
glödgadt vin måste vi ha oss. Clärchen var alldeles genom-
frusen, så att jag trodde flickan skulle bli sjuk. På värds-
huset låg pigan sjuk i barnsäng till minne efter en ädel
riddares besök nio månader förut, och tavernaren och hans
kroknästa kärring svuro ve och förbannelse, medan de svet-
tiga och ursinniga serverade gästerna. Jag dukade upp en
historia om att Clärchen var min syster, att vårt hem blifvit
brändt af fienden, att jag själf var på väg till Pappenheims
läger .. . och slutet på visan blef, att Clärchen stannade kvar
för att ersätta den barnafödande pigan. Jag tyckte nästan
det var synd, att lämna vackra Clärchen i den kroknästa
kärringens våld, men det var nu intet annat att göra. Och
jag uppmanade henne att i allt sköta pigans göromål.. .
utom förstås i dennas sista uträttning. Men innan jag gick,
rynkade jag bistert ögonbrynen inför tavernaren och hans kär-
ring och slog på min pamp och svor att satanas och hela hans
anhang skulle taga honom och hans’ hus, om det minsta ondt
tillfogades min syster. Sedan tillhandlade jag mig af en jude
denna praktfulla, smutsiga kaftan och denna gula hätta och efter
att jag för en dryg summa pängar äfven öfvertagit hans varu-
lager, blef jag en schackerjude. Sedan har jag strukit omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
