Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 —
Adolf lyfte blicken från dem upp mot det blå, där några hvita
strömoln seglade öfver himlahvalfvet, och en hvirfvel af
tankar brusade i hans hufvud. Men högre än alla andra
ropade en: Skulle min bana här vara ändad 1 Skall mitt
värf stäckas redan i sin första början! Som du vill, min
Gud; men det trodde jag dock knappast!
Kapten Lars och Hjelm samt några andra, som sett
kungen blifva fången, gjorde stora ansträngningar att bryta
sig igenom och nå fram till honom. Men förgäfves! Kun-
gen såg deras kraftfulla, dödsbringande hugg, och ett
leende flög öfver hans drag; men han yttrade ej ett ord.
Han nickade endast åt dem. Skulle de dö, så skulle de dö
som hjältar!
Då tyckte han sig plötsligt genom vapenbraket förnim-
ma ett aflägset buller som af galopperande hästar. Han
lyssnade. Tydligare och tydligare hördes klapprandet af
hofvar. Intet tvifvel! Man kom till hjälp! Då sträckte han
på sig och ropade på svenska så högt han förmådde:
— Håll ut! Håll ut! Våra vänner komma!
Och med ljungande hugg gåfvo de få ännu stridbara
svenskarne svar, under det de fientliga dragonerna sökte
draga bort kungen.
Dånande, dånande, så att marken och träden darrade,
kommo Nils Brahe, Benranglet och Stjernstråhle med en
skvadron i vildaste karrier galopperande. Hästhofvarne
slogo gnistor ur stenarne, dammet yrde i höga böljor, det
var ett buller och ett brak, ett rassel och larm, och framåt
gick det med orkanens fart.
Då Drake och Stjernstråhle kommit åter från sin frukt-
lösa rekognoscering, hade den senare till sin fasa fått höra,
att kungen, endast åtföljd af ett fåtal ryttare, ridit söderut
på väg mot det fiendtliga lägret i Garz. Genast erinrade
han sig det samtal, till hvilket han under natten varit ett
osynligt vittne, och full af förtviflan skyndade han till
öfverste Nils Brahe och berättade darrande af ifver, hvad
han hört. Denne mottog honom till en början med miss-
troende. Stjernstråhle föreföll honom så häftig och öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
