Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 43 —
kejserliga dragoner. De höggo in på en gång, ursinniga
af otålighet öfver att icke snart få ett slut på striden och
lystna af begär att få plundra sin motståndare. De sågo,
att det var en högre officer och ville bemäktiga sig honom
död eller lefvande. Stolt och hög satt Gustaf Adolf i sad-
len på sin bruna hingst och afvärjde med värjspetsen skick-
ligt de två dragonernas hugg. Hans öga brann som en
blå eldslåga, på kinderna hade stigit upp en lätt rodnad,
men pannan var klar och munnens linier lika vackert lug-
na som alltid. Då och då, när helst han fick tillfälle där-
till, kastade han eü blick på sina tappre, en och annan
’ märkte den, och efter en i hastigheten förtrolig nick till
sin konung, höggo de in med fördubbladt raseri.
Konungen började bli otålig. Den här leken kostade
för mycket blod. Till hvarje pris måste han slå sig ige-
nom. Och för att göra början öfvergick han från försvar
till anfall och riktade en dödande stöt mot den ena dra-
gonens bröst. Men värjspetsen slant mot soldatens bröst-
plåt och kungen vacklade i sadeln. Genast störtade den
andre fram, fick tag i rockskörtet och drog ned honom.
Trots sin korpulens reste sig Gustaf Adolf snabbt och sökte
stående kämpa mot öfvermakten. I fallet ^hade han förlo-
rat sin hatt, det uppstrukna guldgula håret hade blifvit
tillrufsadt, kinderna var flammande röda och munnen bistert
hopknipen. Men de voro för många, värjan vreds ur hans
hand, två soldater grepo hårdt om hvar och en af hans
armleder, och en annan fattade honom bakifrån om lifvet.
Kungen var fången. Han gjorde en förtviflad ansträng-
ning för att komma lös, men omöjligt. Han satt fast som
i ett skrufstäd.
Utan att ett veck lade sig på hans panna, betraktade
han lugnt de tre svartskäggiga, rödbrusige kämparne, som
höllo honom fängslad. De vilda soldaterna kunde ej ut-
härda hans blick. En aning om det höga värdet af bytet
drog genom deras af stridsruset omtöcknade hjärnor, och
under det att de allt jemt höllo honom lika hårdt fast,
rådslogo de sinsemellan om, hvad som var att gora. Gusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
