Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg upp gladt. Hela tiden hade han suttit och
sysslat med något, som jag inte upptäckte hvad det var.
— Det skulle jag tro — jag är kronolots.
— Åh.
Vi hade svårt att förbinda hans gestalt och väsen, den
nervösa känsligheten, den svärmiska naturdyrkan med detta
en mans sträfva yrke.
— Ja, jag lär, förstår ni, nickade han. — I Meta — fram
om udden där — ligger skolan. Jag får också vara med om
profturer, ni ska veta, jag är af urgammal lotssläkt,
far-farsfar — farfar — far min, hela raden var de lotsar.
Medan han talade sysslade händer och armar allt ifrigare
med det där jag inte såg, och hans blickar flögo som pilar
mellan det och oss.
— Eljes brukar det vara ett svårt yrke, invände jag —
allvar, ansvar.
Han visade med en ståtlig åtbörd rundt rymden.
— Ja, här kan vara farligt minnsann — när vågorna
gå högt som små hus och fartygen bara vill in åt alla öar
och stöta på.
Men vackert, åh stort, stort — öfverallt svart som bläck,
under det de gnistrande skumkammarna grina ilsket som
hvita tänder i ett negeransikte. Medan allting ryter och
gnisslar och fräser, blänker himlen vid synranden lugn och
blek. — Man blir vild, ah skönt, skönt 1
Han afbröt och fnittrade till pojklustigt.
— Jag var ett par gånger ute med far, och han tvang
mig att stå och hålla i rodret, men jag bara tittade ned i
vattnet, ja, far blef himlaarg — — det är inte svart, ser
signoran, inte alls, det är grönt som gammalt, gammalt glas,
den allra mest förtrollande gamla färg.
— Men naturligtvis, tilläde han snusförnuftigt, gäller det,
får man blott tänka på plikten, man har ju ansvar för många
människolif.
Han såg barnsligt from ut som en Angelicos ängel —
och lika oberörd.
Vi kände oss verkligen litet betänkliga på den framtida
kronolotsens vägnar.
— Kära ni, började jag, det finns väl andra yrken.
Han öppnade sina svarta ögon nästan häpet.
— Det är väl aldrig tal om — hvarför så? Vi ha ju
alla varit det, och som lots försörjer jag fortast mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
