Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålig tomhet, uppmjukade hjärnors slappa tillbakagång till
barndomens mjölkdiet. Ett ideal, som icke begärde att räcka
för evigheten men som, medvetet om begränsning, ga! sig
till mark åt ett bottenlöst nu.
Han vandrade länge omkring och formade sin stora plan.
Den hade för resten glimtat i honom hela vintem, ehuru
han icke velat gifva den gehör. Och äfven i denna stund
grep åter den stora smärtan fatt. Mista sitt lif — för att
vinna! Än om han icke vann?
När han kom hem, samlade han alla sina halffärdiga
mannuskript, buntade in dem och lade dem på bottnen af
sin koffert. Därpå tog han vissa praktiska mått och steg,
skref bref och sprang omkring till folk. Allt skedde i ett
högtryck, som vore han rädd att ändra sig.
I slutet af maj samlades några litteraturvänner på
Hasselbacken för att taga afsked. Man hade en fin supé, måttligt
med punsch och göda cigarrer. Stämningen var nyter, ty
man längtade ut till friluftslif och sommargrönska.
Författarna i sällskapet hade haft sina. segrar på våren, och
de som icke segrat hade redan smält förtreten och
längtade ut för att i naturen friska upp ingifvelsen och
återvinna rykte och pengar.
Röken bolmade, och man var inne på talet om böcker.
»Saken är, att då folkledarlitteraturen ligger stilla
be-grafven på riksbiblioteket, så lefva vi,» sade nittiotalets
erkände skald, »vi som mejslat på formen, vi som gripit som
finsmakare i högen, valt ämnen, som dugt att behandlas
konstnärligt, vi som dragit in rosor och glädje och ädelt
vin i diktningen — inte kommunalfejder och ointelligent
fanatism.»
Någon afbröt med en anekdot. I allmänhet visade maii
sitt förakt för mänskligheten och företeelserna genom
anekdoter, genom ett och annat vårdslöst ord. Dryfta frågor
gitte man icke, allt var ju genomtUggadt, sagdt, ingenting
var nytt. Denna gamla sanning var den enda, som hyllades.
Men man var belefvad, man vräkte ej som stojande
ungdom ut tankar. I allmänhet roade tillfälliga småsaker
mycket dessa bokälskare, dessa män af pennan, hvilka löst
lifvets gåtor likt den gordiska knuten löstes och funno det
andefattigt att bråka.
Någon nämnde Nietzsche och ironiserade en smula,
system vöro en gång för alla omöjliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
