Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 10. Smedjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
vågorna, utan en liten oupphörligt rinnande rännil, som
mera sipprade än strömmade fram. _
Skummet, som af böljeslagen mot klippan oupphörligt
kastades öfver skäret, ibland mer än hundra fot upp i
luftten, hade slutligen med hafsvatten fyllt en naturlig cistern,
som låg högt upp bland klipporna öfver urholkningen. När
denna reservoar blef öfverfull, bildade den strax bakom på
branten ett litet vattenfall om åtta till tio meters höjd. Tid
efter annan öste äfven ett förbifarande moln ett störtregn
ned i denna outtömliga och städse öfversvämmande bassäng.
Vattnet i den var saltaktigt och odrickbart, men klart.
Gilliatt tänkte begagna sig af detta vatten för att
disciplinera denna luftström. Med tillhjälp af en huf, två
eller tre i hast hopslagna och inpassade brädrör, af hvilka
det ena var försedt med en kran, samt en stor balja ställd
som reservoar vid mynningen af röret, utan bälglåda och
motvikt, endast kompletterande maskinen genom ett
blästerrör upptill och några lufthål nedtill, lyckades Gilliatt,
hvilken som sagdt var en smula både smed och mekaniker,
att i brist på en smeds blåsbälg sätta ihop en blåsmaskin,
mindre fulländad än hvad man nu för tiden kallar en
spiralblåsmaskin, men i alla fall mindre primitiv än den
vattenbläster, som förr begagnades i Pyreneerna.
Han hade rågmjöl, han gjorde däraf ett slags cement;
han hade otjäradt tågvirke, han gjorde däraf dref. Med
detta cement, denna dref och några träkilar täppte han till
alla springorna i klippan, lämnande endast en luftpip,
gjord af ett stycke rör, som han funnit ombord på Durande
och som tjänat till luntstake till signalkanonen. Denna
luftpip var horisontalt inriktad på en stor stenhäll, som
Gilliatt gjort till härd i sin smedja. Detta luftrör tillslöts,
när så behöfdes, med en propp gjord af en kabelända.
Sedan detta var gjort, staplade Gilliatt upp kol och
ved på härden, slog eldstålet mot själfva klippväggen, lät
en gnista falla på en dreftott och tände på detta sätt
vedoch kolhögen.
Han försökte blåsmaskinen; den arbetade förträffligt.
Gilliatt kände i detta ögonblick stoltheten hos en
Cyklop, herre öfver luften, vattnet och elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
