Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336’
några fientliga ryttare syntes till. På ett avstånd av ungefär
en fjärdedels mil utbredde sig det wallensteinska lägret för
deras blickar. De kunde genom kikare se soldaterna likt små
svarta kryp röra sig av och an. På många håll blänkte eldar
och syntes rök uppstiga mot himmelen. Det var
middagsmåltiden som tillreddes. Men av ryttare utanför förskansningarna
upptäcktes icke ett spår.
Hjelm började bli otålig.
— Donnerwetter, att man icke skall få syn på en enda
patrull! Här få vi ju ligga ända till kvällen och ändå komma
tomhänta tillbaka till kungen, brummade han.
— Nej, se det skall då aldrig ske, menade Benranglet.
— Huru! Du kan väl icke heller trolla fram några fientliga
ryttare och officerare?
— Nej, visserligen. Men om jag också skall ligga här och
vänta i flera dar, återvänder jag ej till kungen utan en
wal-lensteinsk fånge.
— Skön utsikt! Då blir den här tillvaron just icke livligare
än den i lägret, brummade Hjelm, som hade hoppats på något
avbrott i enformigheten.
En av soldaterna kom framspringande.
— Vad är det? frågade Benranglet.
— Jo, jag tycker mig se några ryttare, som rida ut från
södra delen av lägret. Men som jag icke har någon kikare, är
jag icke riktigt säker på min sak, svarade soldaten.
Benranglet och Hjelm skyndade till den plats, där soldaten
hade varit placerad. De satte sina kikare för ögonen. Mycket
riktigt. Soldaten hade icke sett fel. En trupp på omkring
femtio ryttare hade nyss ridit ut ur lägret och styrde kosan åt
väster.
Genast sammankallade Benranglet sina män. Han delade
dem i två lika stora avdelningar. Den ena skulle Hjelm föra
befälet över och han fick order att försiktigt följa efter
fienden och så mycket som möjligt undvika att bli upptäckt. Med
den andra skulle Benranglet rida en omväg för att genskjuta
de wallensteinska ryttarna. Man kom överens att sammanträffa
på uppgivet ställe. Huvudsaken var att icke lämna fienden.ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
