Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335’
Benranglet teg i avvaktan på att kungen skulle förklara sig
närmare.
— Jo, du skall taga med dig några ryttare, — en halv
skvadron till exempel, en hel skulle väcka för mycken
uppmärksamhet — och försöka tillfångataga någon av
Wallensteins rekognosceringspatruller, helst en officer, så kunna vi få
se, vad han kan ha att förmäla.
— Skall ske, ers majestät. Redan inom en halv timme skola
jag och mina ryttare vara i sadeln.
— Bra. Jag tror dig och litar på dig. Till verket alltså!
Benranglet bugade sig och försvann.
En halv timme därefter var hans ryttare samlade. Han
hade även tagit reda på Hjelm och anmodat honom att följa
med. Denne gick med förtjusning in på förslaget. Äntligen
hade man då något som kunde avbryta den dödande
enformigheten i lägret.
Benranglet styrde med sina ryttare först färden mot söder.
Här vidtog på kort avstånd från lägret en vidsträckt skog,
den så kallade Lorenzskogen, och den hoppades han kunna
passera igenom utan att upptäckas av fienden. Sedan hade han
för avsikt att lägga sig i skogsbrynet, varifrån han hade utsikt
över en del av Wallensteinska lägret, för att speja. Upptäcktes
då någon patrull eller mindre rytteriavdelning bege sig ut från
lägret, var det hans avsikt att följa efter och tillfångataga så
många som möjligt.
Det var i hetaste sommaren. Gräset på många ställen
förbränt, luften kvav, men i skogen i granarnas skugga kändes
det skönt och uppfriskande. Med begärlighet inandades
soldaterna den doftande luften, medan de tysta redo vid
varandras sida. Den bästa stämning rådde och varje man gladde sig
på förhand åt ett gott kap.
Snart hade de passerat genom skogen och uppnått
skogsbrynet. Benranglet fördelade sina män, posterade ut dem på
olika håll med order att underrätta honom så snart de märkte
någonting. Själv slog han sig med Hjelm ned i den närmast
lägret belägna delen av skogen.
Länge fingo de vänta. Timme efter timme förflöt utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
