- Project Runeberg -  Berättelser /
27

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började visa sig; ej en menniska syntes till. Snart
fans intet annat ljus att vägleda sig vid än återskenet
från snön, mot hvilken de låga kojorna med sina
tillslutna fönsterluckor mörkt aftecknade sig. Han
närmade sig det ställe, der gatan mynnade ut i en
ofantlig öppen plats, en rigtig ödemark, på andra sidan om
hvilken man knappt kunde urskilja husen. I fjerran,
gud vet hvar, skimrade ett ljus i någon polisvaktstuga,
som tycktes befinna sig vid verldens ända.

Akakij Akakijevitschs munterhet minskades
betydligt. Med en viss ofrivillig räddsla begaf han sig
ut på torget. Det var som om han anat någon olycka.
Han tittade sig till baka och åt sidorna. Torget
föreföll honom som ett haf.

»Nej, det är bättre att inte se sig omkring», tänkte
han och fortsatte vägen med tillslutna ögon. Då han
öppnade dem för att se, om han ej snart hunnit
öfver, uppenbarade sig för honom ett par personer med
stora mustascher — hvilka kunde han omöjligt
urskilja. Det svartnade för hans ögon, blodet stelnade
i ådrorna.

»Kappan tillhör mig», sade den ene af dem med
dundrande stämma.

Akakij Akakijevitsch tänkte ropa på hjelp, då
den andre sträckte fram för näsan på honom en
knytnäfve, stor som ett barnhufvud, och tillade:

»Skrik bara!»

Akakij Akakijevitsch kände blott, att de togo
kappan af honom och gåfvo honom en spark, så att
han föll sanslös i snödrifvan.

Då han återfick medvetandet märkte han, att
det var mycket kallt och att kappan var borta. Han
började då skrika af alla krafter och fortsatte
härmed, under det han förtviflad sprang mot vaktstugan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free