Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen satte han sig bakom en af de spelande och
tittade än i korten, än på motspelaren, till dess han
började gäspa och tyckte det var tråkigt, desto mer
som den tid, då han brukade gå till sängs, redan för
länge sedan var inne. Han ville säga godnatt åt
värden, men man släppte honom ej utan förklarade,
att han kappan till ära måste dricka ett glas champagne.
En half timme senare serverades supén,
bestående af kall kalfstek, vinaigrett, pastej, tårta och
champagne. Akakij Akakijevitsch måste dricka två
fulla glas, hvarefter han kände sig mycket gladare
och ledigare, men glömde i alla fall ej, att klockan
redan var tolf och att det för länge sedan var tid
att gå hem. För att undslippa alla invändningar af
värden, smög han sig sakta ur rummet och sökte
reda på kappan, som han till sin ledsnad fann
liggande på golfvet. Han skakade den, plockade bort
allt smol som fastnat, tog på den och gick.
Gatan var ännu upplyst. En del kryddbodar,
permanenta klubbar för tjenare och annat folk, voro
öppna, andra åter stängda. Den långa ljusstrimman
i dörrspringan tillkännagaf emellertid, att pigor och
betjenter fortfarande der inne tycktes afhandla dagens
frågor och sålunda lemnade sina herrskap i fullkomlig
okunnighet om hvar de höllo till.
Akakij Akakijevitsch gick gatan framåt i den
lyckligaste sinnesstämning. Han tänkte till och med
ett tag springa fatt ett fruntimmer, hvilket som en
blixt sköt förbi honom under mycket besynnerliga
rörelser med kroppen. Men han hejdade sig strax
och fortsatte lugnt sin väg som förut.
Efter en stund utsträckte sig framför honom
långa, öde gator, hvilka till och med vid full dager
föreföllo ganska obehagliga. Nu voro de ännu dystrare.
Lyktorna blefvo allt sällsyntare; trähus och plank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
