Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Mäster Nalle blev helt lugnt sittande i männens närhet
och rengjorde med tungan sina klor från varghår, som
fastnat i blodet. Kanske antog han även, att hans
fiender snart skulle återkomma.
— Vad tycks? — sade Herman. — Skola vi nu
angripa honom? t
— Naturligtvis. Att förlita sig på hans tacksamhet vore
för djärft!
— Det tror jag också.
Och så erhöll den grå kamraten tvänne dödande kulor
i omedelbar närhet av hjärtat. Han dog, träffad av
Hermans säkra hand, nästan ögonblickligen. Herman bad
dans-läraren att vara honom behjälplig med att draga huden av
det väldiga djuret.
— Men ser ni, herr Bochner, vilka moln av korpar,
som slå ned på de döda vargarna.
— Ja visst! Vi kunna icke stanna längre på denna
plats utan måste taga upp vårt tält och tåga vidare. Det
är icke sagt, att vi alltid finna en grå björn, som hjälper
till med försvaret, och vargarna komma med säkerhet
tillbaka. De äro för talrika att kunna bortskrämmas i längden.
— Det är sant — men en ledsam sak är det.
Även polismästaren mulnade, då han fick höra, att
färden måste fortsättas. Allmän förstämning rådde, under det
snöväggarna revos ned, tältduken och stängerna lassades
på hästarna och den övriga packningen på männens egna
ryggar. Därpå satte man sig i gång, längs den frusna
flodens lopp, under det j akutkvinnan hastade i väg i
motsatt riktning. Snön föll tätt, solen försvann bakom en grå,
ogenomtränglig slöja, skymning sänkte sig kring dem och
dödstystnad rådde i hela naturen.
Uppe i de blyfärgade, drivande molnen hördes
korparnas hesa skrik, på marken syntes spår efter vargar och
björnar, detta var alla livstecken, som flyktingarna
upptäckte.
— En bedrövlig dag! — viskade Emma, som knappt
kunde hålla sina tårar tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
