Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Plötsligen störtade, som på avtal, sex eller tio av de
kraftigaste vargarna sig över honom och borrade sina
tänder in i hans tjocka päls, under det att hela den andra
vargskaran uppgav öronslitande tjut. Nu gällde det för
björnen att försvara sig.
Nalle slängde på huvudet och skakade av sina
motståndare som flugor. Två slag med ramarna och två
vargar lågo där med krossade skallar.
Herman vände sig till de andra.
— Jag tror, det är bäst, att vi komma björnen till hjälp,
herr Bochner?
— Det tror jag också — vargarna äro för många. Ja,
ja, vi få väl börja på att skjuta i högen igen.
— Men då måste vi även gå närmare björnen.
— Naturligtvis!
De banade sig väg med kolvslag ända fram till
klippan och sköto de båda vargar, som för ögonblicket mest
hotade nalles päls. Därpå drevo några i den täta hopen
inskickade kulor något tillbaka de anstormande.
Björnen föreföll till en början något förskräckt, men
tydligen insåg han mycket snart, att människorna kommit
till hans bistånd och slog och bet tappert omkring sig.
Allt tätare flockade sig vargarna, allt mera ursinnigt
rusade de fram med verkligt dödsförakt. De hoppade upp
för att sönderslita björnens hals eller ock kröpo de för
att hugga sina tänder i hans måge, det minst beskyddade
stället, men varje gång förgäves, emedan djurets väldiga
ramar eller kulorna träffade alla, som närmade sig, och
alla så, att de aldrig mera reste sig.
Blodbadet blev i sanning ohyggligt.
Björnen slungade nu sina angripare i luften, så att de
knäckte nacken eller med bräckta revben försökte krypa
därifrån, han såg sin seger viss och utdelade allt väldigare
slag, till dess äntligen vargarna tjutande sprungo därifrån
utan att ens bekymra sig om sina kamraters döda kroppar.
Herman, Otto och Bochner vadade formligen i blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
