Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
civilisation, hvilken så mäktigt skiljer sig från tidigare
års fredliga och behagliga individualism.
I en miljö däremot, hvarest hvar och en erhåller
ett säkert dagligt bröd för kropp och själ i utbyte mot
det kropps- eller själsarbete, han eller hon lämnar
samhället, och på så vis det dagliga bekymret för blotta
uppehället är försvunnet, skall egoismen tydligen mera
sällan finna tillfällen och uppmuntran att framträda
bredvid solidaritetens, sympatiens och altruismens
känslor, och den tröstlösa grundsatsen: Ifiomo homini
lupus skall icke mera såsom i vår tid förgifta största
delen af tillvaron.
Jag vill icke fördjupa mig i en mera ingående
undersökning af denna fråga. Såsom afslutning på min
framställning af den andra af de föregifna motsägelserna
mellan socialismen och utvecklingsläran vill jag erinra
därom, att den sociologiska lagen om det en gång
för-värfvades inflytande på det följande utvecklingsskedet
möjliggör en tydlig föreställning om de sociala
tillstånden, såsom den vetenskapliga socialismen förutser dem,
och såsom de redan delvis hålla på att uppstå. Denna
föreställning är vida mer positiv än våra motståndare
ana, htilka tro sig än i dag hafva att göra med den
romantiska eller sentimentala socialismen från det
nittonde seklets förra hälft.
Detta är i hufvudsak Yves Guyot’s ståndpunkt,
som han i sin bok ”Les principes de 89 et le socialism” *)
representerar i en individualistisk psykologi’s namn och
under det påståendet, att “socialismen är
inskränkande och individualismen är frigifvande”, som vore
mycket riktigt, om man blott flyttade om
bestämningarna. Det visar bl. a. exemplet om
åtta-timmars-frågan. Den af Guyot företrädda dussinpsykologien
håller sig här endast vid ytan och säger: om en
arbetare arbetar åtta timmar, så producerar han en
tredjedel mindre än på en tolftimmars arbetsdag. För den
skull har den industriella kapitalismen i falskt upp-
*) År 1789/s och socialismens principer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
