Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenadt med någon sådan olägenhet. För öfrigt, om
spårvagnarna skulle stå öppna för alla, kommer ett
annat egoistiskt motiv att göra sig gällande, nämligen
behofvet af kroppsrörelse, isynnerhet för alla som äro
välfödda och föra ett stillasittande lefnadssätt.
På så vis skulle således i detta lilla fragment af
kollektiv egendom den individuella egoismen
öfverens-stämma med det samhälleliga intresset.
I fall många af kollektivegendomens kvarlefvor
blifva dåligt förvaltade, ja försvinna vid beröringen med
den merkantila individualismen, så bevisar det icke
något emot socialismen, ty i våra dagars fullständigt
individualistiskt gestaltade samhälleliga och ekonomiska
miljö finna dylika kvarlefvor från gångna tider icke
mer någon möjlighet till kraftigt fortsatt lif.
De kunna lika litet existera som en fisk på torra
landet. För öfrigt gäller det äfven om de fantastiska
koloniförsök, som gjorts af socialister, kommunister eller
anarkister, dessa famösa kolonier, som svärmaré hafva
försökt grunda än här, än där såsom ”provisoriska”
socialistiska experiment, att dylika försök nödvändigt
måste misslyckas i en moralisk och ekonomisk miljö af
individualistisk beskaffenhet. En sådan miljö kan icke
erbjuda dem vilkoren för en fysiologisk utveckling,
hvilken de först då skola finna, när samhället är
ord-nadt kollektivistiskt och socialistiskt *). Först i en
socialistisk miljö kunna de individuella böjelserna och
anlagen lämpa sig för kollektivismen samt återspegla
den. Under den ekonomiska individualismens och den
fria konkurrensens herravälde ser hvarje människa i sin
nästa om icke precis en fiende, så dock åtminstone en
konkurrent, och därigenom måste den antisociala
egoismen utveckla sig starkast af alla mänskliga tendenser.
Redan den blotta sjelfuppehållelsedriften för det med
sig; framför allt i vår med full ånga fratnåtrusande
*) Dylika experimenters öde visar sålunda icke, som
man liar velat påstå, att livartø socialistiskt företag är såsom
sådant utan varaktigt bestånd. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
